Gränserna mellan TV-serier, långfilmer, virala klipp och semesterbilder håller på att suddas ut. Alla dessa former kan – och bör – ses som film i dess ursprungliga betydelse: rörliga bilder. Idag visas de allt oftare på samma skärmar. Denna utveckling har pågått under en tid, men den nådde en ny nivå när YouTube förra året passerade Disney och blev det företag med flest amerikanska tittare på traditionella TV-apparater.
YouTube, som länge förknippades med mobiltelefoner och datorer, är numera den största aktören inom amerikansk TV. Här kan man hyra Hollywoodfilmer, titta på piratkopierade sitcom-avsnitt gratis eller njuta av tusentals amatörklipp i stil med den berömda videon Charlie Bit My Finger. Dessutom finns det innehåll skapat av YouTube-profiler som lockar fler tittare än många nyhetskanaler på CNN eller Fox News. När alla dessa rörliga bilder samlas på samma plats börjar man se dem som en helhet snarare än separata konstformer med ytliga likheter.
Skillnaderna i produktionsstruktur kvarstår – särskilt inom TV, som har rötter i såväl film som radio och vaudeville. Men de är alla delar av samma kontinuerliga utveckling, där varje form påverkar de andra. När man betraktar dem som en helhet förändras bilden av de senaste decennierna jämfört med de vanliga berättelser som kulturella experter gärna för fram.
Under 2010-talet klagade många kritiker över att medelbudgetfilmer med mognare berättelser höll på att försvinna, ersatta av superhjälteblockbusters. Men i efterhand visar det sig att dessa filmer inte försvann – de flyttade bara till andra plattformar. Kabel-TV och senare streamingtjänster gav utrymme för seriös visuell berättarkonst. Samtidigt frigjorde de filmskapare från de strikta längd- och frekvenskrav som gällde för traditionella långfilmer och TV-serier.
Nyligen har vissa kritiker beklagat slutet på den så kallade Peak TV-eran. Efter en lång period av ökande antal serier har både antalet och andelen kvalitetsproduktioner minskat – även om båda siffrorna fortfarande är betydligt högre än för tjugo år sedan. Samtidigt har en explosion av lågbudgetvideor på användardrivna plattformar skett, där många är underhållande och vissa till och med kan betraktas som konst.
Följden av Peak TV är Peak Content: en tid då de flesta bär på en enhet som kan spela in en film och omedelbart dela den med världen. Nya verktyg har också gjort effekter och redigering betydligt enklare. Det är lätt att kritisera kortformatvideo idag, att kalla YouTube och TikTok för triviala, beroendeframkallande eller till och med meningslösa. Om man påpekar att samma kritik riktades mot televisionen förr, brukar motargumentet vara att de gamla kritiker hade rätt – och att saker nu bara blir värre. Men jag vill föreslå något annat.