Google DeepMind-forskare: AI kan aldrig uppnå medvetande

En ny studie utmanar AI-branschens löften

Alexander Lerchner, senior forskare på Googles AI-laboratorium DeepMind, har publicerat en studie där han argumenterar för att ingen artificiell intelligens eller annan beräkningsmodell någonsin kommer att utveckla medvetande. Hans slutsats står i skarp kontrast till de påståenden som framförs av ledande AI-företag, inklusive DeepMinds egen VD Demis Hassabis.

AI-chefer lovar revolution – forskare motsäger

Hassabis har upprepade gånger hävdat att artificiell allmän intelligens (AGI) kommer att få en inverkan motsvarande tio industriella revolutioner – men på en tiondel av tiden. Lerchners studie visar dock att de narrativa löften som AI-företag sprider inte håller för vetenskaplig granskning.

Kritik mot studiens underlag

Flera filosofer och medvetandeforskare som granskat Lerchners arbete, med titeln "The Abstraction Fallacy: Why AI Can Simulate But Not Instantiate Consciousness", menar att slutsatserna visserligen är korrekta men inte nya. Johannes Jäger, evolutionsbiolog och filosof, kritiserar att Lerchner inte tagit del av tidigare forskning inom området.

"Han har uppfunnit hjulet på nytt och är inte tillräckligt insatt i filosofi eller biologi." – Johannes Jäger, evolutionsbiolog och filosof

Varför AI aldrig kan bli medveten

Lerchners huvudargument bygger på begreppet "mapmaker-beroende" – att AI-system kräver en mänsklig aktör som organiserar världen i meningsfulla tillstånd. Utan detta saknar AI-systemen den inneboende mening som krävs för medvetande.

Jäger förklarar: "Du har många andra drivkrafter som människa. Det handlar inte bara om att äta och andas, utan om att ständigt investera fysiskt arbete för att överleva. Inget icke-levande system gör det. En LLM är bara mönster på en hårddisk. Den får en uppgift, utför den och stängs sedan av. Dess mening kommer utifrån – från hur en mänsklig aktör har definierat den."

Bristande referenser till tidigare forskning

Trots att frågan om AI och medvetande har utforskats i decennier, saknas i stort sett referenser till tidigare arbeten i Lerchners studie. Jäger uttrycker viss förståelse för slutsatserna men kritiserar den bristande vetenskapliga förankringen.

Även om teoretiska modeller av kroppsbundna AI-system diskuteras, ligger detta utanför ramen för den aktuella debatten. Frågan om artificiellt medvetande förblir komplex och kräver fortsatt forskning.