Lane Kiffins avgång från Ole Miss var en av de mest omdiskuterade i amerikansk collegefotboll. Trots att han lämnade ett lag mitt under en playoffkampanj för en större position och bättre lön, har många nu börjat ifrågasätta om kritiken mot honom verkligen var berättigad. I stället för att se flytten som ett svek, pekar vissa på att beslutet var både taktiskt och nödvändigt.
Kiffin är numera huvudtränare för LSU, men kontroversen kring hans avgång från Oxford har satt ljuset på hans första säsong i Baton Rouge. Inför den kommande säsongen har Kiffin försökt förbättra sitt rykte genom intervjuer och profiler, bland annat i Vanity Fair. Där framställer han sig själv som en coach som tvingades till ett svårt beslut på grund av collegefotbollens pressade schema.
– Schemat är helt enkelt orimligt. Det finns ingen tid att vänta tills säsongen är slut innan man fattar avgörande beslut om framtiden, säger Kiffin i intervjun.
Men trots detta försvar handlar kritiken mot Kiffin inte främst om schemat, utan om bristen på lojalitet som hans avgång signalerade. Mississippi-borna känner sig förrådda, inte bara för att han lämnade, utan för hur han gjorde det. Kiffins karriär har länge följt ett mönster: ta över ett underpresterande lag, leda dem till framgång och sedan lämna för en större utmaning. Det har skett tidigare, bland annat i Tennessee 2010, och nu i Ole Miss.
– Han visar tydligt att han inte ser programmet som något mer än ett steg i karriären, säger en tidigare kollega till Kiffin. För honom handlar coaching om affärer, inte om långsiktiga drömmar.
I Vanity Fair-profilen vänder Kiffin dock på kritiken och menar att det var Ole Miss som saknade lojalitet mot honom. Han antyder att universitetet inte hade stöttat honom tillräckligt om han inte hade nått framgång varje säsong.
Oavsett hur man ser på saken är det tydligt att Kiffins avgång har satt sina spår. Men frågan kvarstår: var det verkligen ett klokt drag att lämna Ole Miss för LSU, eller handlade det bara om en ytterligare karriärmanöver?