Det är lätt att säga att "de gör inte anime som förr", och det stämmer till viss del än idag. Men något har förändrats. En ny generation av serier har börjat ta intryck av den klassiska eran, med en omedelbar känsla av nostalgi som väcker minnen av vad som en gång definierade genren.

Streamingtjänsternas intåg har förändrat hur TV – och anime – produceras över hela världen. Idag handlar det ofta om korta, högkvalitativa säsonger designade för att maximera prenumerationsintäkter. Historier pressas in i snäva ramar, med förväntningar om snabb handling, ständiga spektakel och omedelbar underhållning. Varje avsnitt granskas kritiskt, och tittarna fattar snabba beslut om en serie är värd sin tid eller bara slöseri med deras uppmärksamhet.

Denna press skapar en reaktionär publik. Om en serie som Surf Dracula vågar lägga mindre än hälften av sin tid på att utveckla karaktärer eller berättelse – och i stället fokuserar på snabba actionsekvenser – riskerar den att möta hård kritik. Men ironiskt nog har samma press också öppnat upp för en motreaktion: en återgång till det som gjorde äldre anime så uppskattade.

Två serier som sticker ut i denna trend är Mao från Sunrise och Daemons of the Shadow Realm från Bones. Båda studiorna har gedigen erfarenhet av att producera klassiker som Cowboy Bebop och Fullmetal Alchemist, och de adapterar nu verk av manga-mästarna Rumiko Takahashi och Hiromu Arakawa. Men det som verkligen märks är hur de återinfört de kvaliteter som gör retro-anime så tilltalande: genreöverskridande berättelser, tålamod i tempot och en visuell stil som känns igen från äldre verk.

Daemons of the Shadow Realm är ett typexempel. Trots att den på MyAnimeList listas som action, äventyr och fantasy, vägrar den att låsas fast i en enda genre. Under sina 24 avsnitt blandar den skickligt skolpojkshumor, mörk fantasy, blodiga strider och övernaturliga mysterier – allt i en rytm som påminner om en detektivserie. Den första episodens oväntade vändning är bara början på en komplex och välplanerad berättelse.

Det som gör dessa serier så framgångsrika är just deras förmåga att ta tid. De låter världen och karaktärerna utvecklas i sin egen takt, utan att stressas av snabba cliffhangers eller onödiga cliffhangers. På så sätt återskapar de den känsla som gjorde äldre anime så älskade – och bevisar att det klassiska sättet att berätta fortfarande har sin plats i dagens animevärld.

För den som längtar tillbaka till den tid då anime var mer än bara snabb underhållning, är det här en välkommen förändring. Det är inte fråga om enbart nostalgi, utan om en medveten återgång till det som gjorde genren stark från början.

Källa: Aftermath