Forskningen blir mindre banbrytande – beror det på en åldrande forskarkår?

Albert Einstein, en av historiens mest framstående fysiker, genomförde många av sina mest revolutionerande arbeten tidigt i sin karriär. Därefter tillbringade han årtionden med att försvara sina teorier mot den framväxande kvantmekaniken. En ny studie visar att Einstein inte är ensam om detta mönster.

Forskare tenderar att inleda sina karriärer med mer banbrytande arbeten – de utmanar vedertagna uppfattningar och banar nya vägar. Men med åldern minskar ofta denna innovativa kraft. I stället blir många skickliga på att koppla samman tidigare oberoende idéer till nya helheter.

Studien, publicerad i tidskriften Science, ger en förklaring till en oroande trend som forskare inom vetenskapspolitik och innovation har uppmärksammat: upptäckternas tempo har avtagit under senare år.

Författarna analyserade miljontals vetenskapliga artiklar och fann att antalet omvälvande upptäckter – sådana som radikalt förändrar ett forskningsfält – har minskat sedan 1945. Samtidigt har antalet kumulativa arbeten, som bygger vidare på tidigare forskning, ökat.

Enligt forskarna kan en bidragande orsak vara att forskarkåren åldras. Äldre forskare har ofta mer erfarenhet och nätverk, vilket gör dem bättre lämpade för att integrera kunskap snarare än att skapa nya paradigm. Samtidigt kan det vara svårare för yngre forskare att få genombrott när de konkurrerar med etablerade namn.

Studien pekar också på att forskning idag ofta kräver större samarbeten och mer resurser, vilket kan gynna erfarna forskare med redan uppbyggda team och finansiering. Detta kan ytterligare minska utrymmet för radikala innovationer.

Vad innebär detta för framtidens forskning?

Författarna betonar att åldrandet av forskarkåren inte nödvändigtvis är negativt. Många av de mest citerade vetenskapliga bidragen kommer från äldre forskare. Samtidigt väcker studien frågor om hur man kan främja mer disruptiv forskning även bland erfarna forskare.

En möjlig lösning är att uppmuntra yngre forskare att ta större risker och ge dem mer självständighet tidigt i karriären. Dessutom kan ökad mångfald inom forskningen – både åldersmässigt och disciplinärt – bidra till att bryta mönstret.