Det låter som början på en skräckfilm: En liten expeditionskryssare korsar Sydatlanten med omkring 150 turister ombord. Plötsligt insjuknar en äldre man i feber och hosta – och dör. Inom kort utvecklar ytterligare sex passagerare och besättningsmedlemmar, inklusive fartygets läkare, liknande symptom. Antalet dödsfall stiger till tre. Provtagningar visar att de drabbats av ett djurburet virus som kan smitta människor, men som i de flesta fall inte sprids vidare mellan personer.
Vid det här laget har redan över 30 passagerare gått i land och spridits till ett dussintal länder. Hälsomyndigheterna inleder ett desperat jakt för att hitta och isolera dem. De kvarvarande ombord hålls isolerade under observation av nyanländ medicinsk personal, som väntar på att se vem som utvecklar sjukdomen – för vilken det ännu inte finns något botemedel.
Om du har följt nyheterna vet du att detta inte är påhittat. Det handlar om ett verkligt hantavirusutbrott ombord på expeditionskryssaren MV Hondius, som avgick från Argentina i april. Och den goda nyheten – ja, det finns goda nyheter – är att denna historia troligen inte kommer att sluta som en skräckfilm, åtminstone inte i större skala.
Varför hantavirus inte är som covid-19
Den form av hantavirus som kan smitta mellan människor tros spridas under en relativt kort period, främst genom nära och långvarig kontakt. Det skiljer sig markant från covid-19, som var luftburet och kunde spridas innan symtom uppstod. Med hantavirus har smittspårning en bättre chans att hinna ikapp personer som kan ha exponerats – och majoriteten av dem kommer troligen inte att drabbas av sjukdomen.
"Vi har tidigare lyckats stoppa utbrott av denna typ, och jag är mycket säker på att det kommer att lyckas igen", säger Katelyn Jetelina, tidigare rådgivare till CDC och grundare av nyhetsbrevet Your Local Epidemiologist. "För den genomsnittlige personen är risken i praktiken obefintlig."
Försämrad beredskap ökar oron
Ändå lyssnar man med oro bland folkhälsoexperter. Det handlar inte bara om att spridningen av ett dödligt virus alltid är en anledning till vaksamhet. De oroar sig för att USA:s globala hälsoinfrastruktur har försvagats under Donald Trumps andra mandatperiod.
Genom nedskärningar, omorganiseringar och omvandlingar av hälsomyndigheter har administrationen skapat verktyg som främst tjänar andra syften, såsom utvinning av mineralrättigheter eller avveckling av mångfalds- och jämställdhetsprogram. USA har också dragit sig ur Världshälsoorganisationen och minskat det globala samarbetet inom hälsoområdet.
Resultatet är en federal beredskap som är svagare än tidigare och som riskerar att brista inför allvarligare hot.
Vad är hantavirus och hur farligt är det?
Hantavirus är en sjukdom som huvudsakligen bärs av gnagare. Världshälsoorganisationen uppskattar att tiotusentals människor världen över smittas varje år, främst i områden med tät kontakt mellan människor och gnagare. I de flesta fall sker smittan genom inandning av damm eller partiklar kontaminerade med gnagarurin, avföring eller saliv.
Symtomen börjar vanligtvis med feber, muskelvärk och trötthet, följt av hosta och andningssvårigheter. I svåra fall kan sjukdomen leda till hantavirus lungblödningssyndrom (HPS), som har en dödlighet på upp till 40 procent.
Den form av hantavirus som kan smitta mellan människor, såsom Andesviruset, är dock betydligt ovanligare. Det kräver direkt kontakt med smittade personers kroppsvätskor och är därför svårare att sprida.
Hur kan man skydda sig?
För att minska risken för smitta rekommenderar experter följande åtgärder:
- Undvik kontakt med gnagare och deras bon – särskilt i områden där de är vanliga.
- Rengör noggrant områden där gnagare kan ha vistats, till exempel stugor eller båtar, med desinfektionsmedel.
- Använd skyddsutrustning, såsom handskar och munskydd, vid rengöring eller hantering av material som kan vara kontaminerat.
- Håll avstånd till sjuka personer om det rör sig om den form av hantavirus som kan spridas mellan människor.
Slutsats: Risken är låg, men beredskapen oroar
Även om hantavirusutbrottet ombord på MV Hondius är allvarligt, bedömer experter risken för allmänheten som mycket låg. Den största oron ligger i den försämrade globala hälsoberedskapen, som kan göra det svårare att hantera framtida utbrott.
"Vi har tidigare lyckats stoppa liknande utbrott, och jag är övertygad om att vi kommer att göra det igen. Men för att kunna göra det krävs en stark och välfungerande hälsoinfrastruktur."
– Katelyn Jetelina, epidemiolog och grundare av Your Local Epidemiologist