Vissa filmer försöker skapa uppmärksamhet genom att gå längre än nödvändigt i mörker, konstighet eller obehag. Ibland fungerar det, men ofta blir det bara förvirrande eller till och med irriterande. Ibland handlar det om plötsliga stilförändringar, underliga berättarval eller scener som känns helt felplacerade. Här är 15 filmer som gick för långt i det obehagliga – och misslyckades med att leverera.
Filmer som gick för långt i det obehagliga
The Counselor (2013)
En film som hade kunnat bli en solid krimi om den hade hållit sig till sin grundidé. Istället svänger den in på en mörk, obehaglig väg som känns helt frånkopplad från karaktärerna och deras motiv.
The Killing of a Sacred Deer (2017)
En film som medvetet skapar obehag genom kyla och underlig dialog. För många känns det mer avskärmande än engagerande, och det är svårt att förstå varför karaktärerna beter sig som de gör.
The Lovely Bones (2009)
En stark emotionell grundberättelse om sorg och förlust, men den störs av surrealistiska och obehagliga visuella val som inte alltid passar in i den annars så jordnära tragedin.
The Neon Demon (2016)
En film som är visuellt imponerande, men som lägger så mycket fokus på obehaglig estetik att berättelsen hamnar i skymundan. Det blir till slut mer distraherande än meningsfullt.
The Turning (2020)
En gotisk skräckuppbyggnad som lovar mycket, men som slutar i en förvirrande och obehaglig upplösning. Många lämnar filmen frustrerade snarare än tillfredsställda.
Under the Skin (2013)
Minimal dialog och kusliga sekvenser skapar en obehaglig stämning, men filmens extrema distansering gör att det känns som om det saknas en tydlig poäng eller lösning.
Vivarium (2019)
En stark premiss om en märklig bostadsområdesfälla, men filmens obehagliga utveckling blir så repetitiv att upplevelsen känns mer utmattande än meningsfull.
Wuthering Heights (2011)
Den här adaptionen av den klassiska romanen lägger alltför mycket vikt vid en rå, dyster atmosfär. Den tar bort mycket av romanens romantik och ersätter den med en hård ton som känns mer avskärmande än gripande.
Don’t Worry Darling (2022)
En film som börjar som en polerad drama-thriller men plötsligt svänger in på en mörkare väg. De obehagliga inslagen känns underutvecklade och saknar tillräcklig förankring i berättelsen.
High-Rise (2015)
En intressant premiss om klasskonflikt i ett höghus, men filmen tappar kontrollen och hamnar i kaotisk, störd visuell stil som känns överdriven i förhållande till den egentliga berättelsen.
Men (2022)
Börjar som en spännande psykologisk skräckfilm men utvecklas till något alltmer bisarrt. Många tittare upplever det som förvirrande snarare än meningsfullt.
mother! (2017)
En film som långsamt bygger upp en obehaglig stämning, men som till slut blir så överväldigande i sin symbolik att många tappar intresset helt.
Poor Things (2023)
Visuellt nyskapande och djärv, men filmens ständiga dragning mot det bisarra och obekväma kan kännas överdrivet. Det riskerar att drunkna den emotionella kärnan i berättelsen.
Saltburn (2023)
En skarp social dramafilm som gradvis utvecklas till något mycket mer störande. Chockerande ögonblick känns mer designade för att provocera än för att berika berättelsen.
Suspiria (2018)
En stilfull och ambitiös film, men dess mörkare och mer intensiva tolkning känns onödigt tung jämfört med den ursprungliga berättelsen. Det blir mer ansträngande än engagerande.
Även om obehagliga filmer ibland kan skapa starka intryck, visar dessa exempel att det krävs mer än bara mörker och konstighet för att göra en film minnesvärd.
Relaterade artiklar
Recension: 'Gun-Che (Colony)' – En lovande zombie-actionfilm som missar sitt mål
Initially intriguing before it spirals into repetitive claptrap, Yeon Sang-ho’s “Gun-Che (Colony)” is one of those horror films that is propelled sole...
Filmrecension: 'Obsession' – när kärleksönskan blir en mardröm
Be careful what you wish for. This idea, often explored in fiction, lies at the center of “Obsession,” Focus Features‘ new horror film from writer/dir...
John Travoltas debutfilm är en katastrof – och ingen film
Though it may technically qualify as one on paper, John Travolta’s disastrous directorial debut, “Propeller One-Way Night Coach,” is not a movie. This...
Curry Barker: Från YouTube till Hollywoods skräckfavorit
Curry Barker might feel like his wish has been granted. The 26-year-old filmmaker saw his work debut in theaters nationwide for the first time on Frid...
15 oväntade detaljer i filmer som förändrar allt
Making movies involves a lot of people, something everyone already knows. Yet this clashing of minds creates a lot of incredible stories, both intende...
De värsta director’s cuts som misslyckats med att förbättra filmerna
The director’s cut of a movie is, at least in terms of expectation from the audience, the true form of a film when compared to its theatrical release....
15 gånger regissörer spelade huvudrollen – och det blev ifrågasatt
Writers and directors have a difficult task when bringing their vision to life: finding the right actor to portray their characters. Of course, there...
15 klassiska komedier som aldrig hade fått göras idag
Comedy changes faster than almost any other genre because every generation has different boundaries, sensitivities, and ideas about what feels accepta...