AI i psykoterapi: fyra sätt som artificiell intelligens kan stödja behandling

Psykoterapi har länge varit en mänsklig process: patienten pratar, terapeuten lyssnar och svarar, och läkningen sker genom ord. Men med den snabba utvecklingen av konverserande artificiell intelligens, särskilt stora språkmodeller (LLM), förändras spelplanen. Forskare vid University of Utah undersöker inte om robotar ska ersätta terapeuter, utan hur AI kan stödja och effektivisera arbetet.

Samarbete snarare än ersättning

En ny studie publicerad i Current Directions in Psychological Science utforskar hur AI kan integreras i psykoterapi på olika nivåer. Istället för att fråga sig om AI kommer ta över, fokuserar forskarna på praktiska frågor: Vilka uppgifter kan automatiseras och i vilken utsträckning?

Zac Imel, professor i pedagogisk psykologi och huvudförfattare till studien, betonar att ny teknik ofta handlar om samarbete och hur den kan stärka människors förmågor.

"Historien visar att ny teknik nästan alltid handlar om att stödja experter i deras arbete, snarare än att ersätta dem. Det här ramverket hjälper oss att förstå vilka typer av arbete som kan automatiseras inom terapi."

Vivek Srikumar, medförfattare och docent vid Kahlert School of Computing, använder självkörande bilar som en metafor för automatiseringsnivåer. Precis som bilindustrin gradvis infört assistanssystem, kan AI i terapi delas in i olika nivåer – från enkla chattbotar till fullt autonoma terapisystem.

Fyra nivåer av AI-stöd i psykoterapi

Forskarlaget har identifierat fyra kategorier som representerar olika grader av automatisering:

Kategori A: Förskrivna system

• Funktion: Chattbotar levererar förskrivna råd och copingstrategier baserade på beslutsträd.
• Användning: Ofta som komplement till traditionell terapi eller för att ge omedelbar hjälp mellan sessioner.
• Risknivå: Låg, eftersom innehållet är förutbestämt av människor.

Kategori B: AI utvärderar terapeuter

• Funktion: AI analyserar terapitimmar och ger feedback eller bedömningar till terapeuten.
• Användning: Kan hjälpa till att identifiera mönster, förbättra kvalitet och säkerställa följsamhet till behandlingsprotokoll.
• Risknivå: Måttlig, beroende på hur feedbacken används och tolkas.

Kategori C: AI assisterar terapeuten

• Funktion: AI föreslår interventioner, formuleringar eller frågor som terapeuten sedan använder i samtalet.
• Användning: Kan effektivisera sessioner och säkerställa evidensbaserade metoder.
• Risknivå: Måttlig till hög, beroende på hur mycket kontroll terapeuten har över AI:s förslag.

Kategori D: AI tillhandahåller terapi direkt

• Funktion: En autonom AI genererar svar och interagerar med patienter, eventuellt under övervakning.
• Användning: Kan fungera som ett första steg för att bedöma behov eller som ett komplement till mänsklig terapi.
• Risknivå: Hög, då det innebär direkt interaktion med patienter utan mänsklig inblandning.

Utmaningar och framtidsperspektiv

Forskarteamet, som även inkluderar Brent Kious, docent i psykiatri, påpekar att det ofta är oklart för användare och vårdgivare vilken typ av AI-teknologi som tillämpas.

"Genom att tydligt definiera automatiseringsnivåer kan vi undvika missförstånd och säkerställa att rätt verktyg används på rätt sätt."

Imel och Srikumar understryker att syftet inte är att ersätta terapeuter, utan att skapa ett ramverk som möjliggör säker och effektiv integration av AI. Framtida forskning kommer att undersöka hur olika nivåer av automatisering påverkar behandlingsresultat och patientupplevelser.

Medan vissa risker kvarstår – särskilt vid hög automatisering – pekar studien på stora möjligheter för AI att stödja psykoterapi, från att avlasta administrativa uppgifter till att förbättra kvaliteten på terapin.