Andy Serkis ‘Animal Farm’-film: En förvriden saga som missar poängen

George Orwells Djurfarm från 1945 är en av litteraturhistoriens mest kända allegorier. Den handlar om djur som gör uppror mot sin förtryckande mänskliga ägare och försöker skapa ett rättvist samhälle på gården. Men makten korrumperar snabbt, och grisarna – som tar ledningen – förvandlas till precis det de kämpade emot. Berättelsen, som ofta läses i skolan, är både gripande och politiskt skarp, en varning för revolutioners baksidor och maktmissbruk.

Andy Serkis nyinspelning av klassikern har fått hård kritik för att ha förvandlat Orwells mörka historia till en förljugen och förmjukad version. Istället för att spegla den dystra verklighet som Orwell skildrade, har filmen fått en Hollywoodvänlig twist med en alltför optimistisk upplösning. Kritiker menar att Serkis och manusförfattaren Nicholas Stoller har missat bokens kärna och istället skapat en underhållningsprodukt som varken utmanar eller engagerar.

Filmen följer i stora drag bokens handling: grisarna Snowball (röst av Laverne Cox) och Napoleon (röst av Seth Rogen) leder upproret, men Napoleon fördriver senare Snowball och tar kontroll. Arbetshästen Boxer (röst av Woody Harrelson) utnyttjas och offras för ledarnas makt. Även den surrealistiska slutscenen, där grisarna blivit oskiljbara från de mänskliga förtryckarna, finns med – men i en förmjukad form.

Det som dock sticker ut mest är introduktionen av den unga grisen Lucky (röst av Gaten Matarazzo), en karaktär som inte finns i originalet. Lucky fungerar som en förebild för barnpubliken och förklarar högt och tydligt vem som är ond och vad som gått fel. Denna pedagogiska vinkel riskerar att underminera filmens komplexitet och göra den till en alltför lättsmält berättelse.

En annan förändring är att handlingen flyttats till nutid, där grisarna faller offer för det moderna konsumtionssamhället. Napoleon, som redan i boken är en skicklig manipulativ ledare, har nu fått en tydlig koppling till Donald Trump. Han vinner stöd genom att appellera till de lättaste instinkterna, sprida falska påståenden och manipulera verklighetsuppfattningen hos de andra djuren. Hans lakej Squealer (röst av Kieran Culkin) hjälper till att förvränga sanningen och stärka Napoleons makt.

Trots dessa moderna inslag och en delvis trogen adaptation av Orwells text, känns Serkis version som en förvriden spegel av originalet. Istället för att utmana och provocera, som Orwell gjorde, har filmen blivit en förljugen berättelse som missar poängen med bokens skarpa politiska budskap. För de som förväntade sig en mörk, tankeväckande film om makt och korruption, blir resultatet en besvikelse.

Fakta om filmen:

• Regi: Andy Serkis
• Manus: Nicholas Stoller, baserat på George Orwells novell
• Röster: Seth Rogen, Laverne Cox, Woody Harrelson, Gaten Matarazzo, Kieran Culkin
• Premiär: 2024

Sammanfattningsvis är Andy Serkis Djurfarm en film som missar chansen att vara en stark politisk berättelse. Istället för att spegla Orwells mörka vision har den blivit en förmjukad underhållningsprodukt som inte utmanar sin publik. För de som vill uppleva originalets skärpa och komplexitet är det bättre att läsa boken än att se denna film.