Varför designers är bättre entreprenörer än de tror

Om du har arbetat länge inom design i ett företag har du säkert fått höra någon av dessa kommentarer: Du är besvärlig. För mycket av en enstöring. Inte en lagspelare. Du ifrågasätter för mycket. Du bryr dig för mycket om saker du inte borde. Jag har hört dessa ord från hundratals designers, oavsett bransch eller karriärnivå. Och det som slår mig varje gång är att det inte handlar om brister – utan om entreprenöriella instinkter som företag helt enkelt inte vet hur de ska hantera.

De egenskaper som ses som problem i traditionella organisationer – att ifrågasätta antaganden, utmana uppdrag innan de genomförs och ta hänsyn till mänskliga konsekvenser när ledningen vill ha snabba resultat – är exakt samma egenskaper som gör entreprenörer framgångsrika. Designbranschen har under åratal behandlat dessa instinkter som ett ledarskapsproblem. Men det handlar inte om ett ledarskapsproblem, utan om ett platsproblem.

De flesta designers missar denna paradox: Design som disciplin var aldrig menad att vara enbart utförare. De designers som ifrågasätter beslut är inte besvärliga – de gör precis vad deras utbildning har förberett dem för: att hantera komplexiteten i ett problem, överväga den mänskliga påverkan av en lösning och förespråka tillvägagångssätt som tjänar människor snarare än bara mätbara resultat.

När företag belönar lydnad framför hantverk hamnar de designers som vägrar anpassa sig i skottlinjen. Men här ligger paradoxen: De egenskaper som företag efterfrågar i jobbannonser – systemtänkande, förmåga att hantera osäkerhet, stark åsikt och förmåga att utmana antaganden – är ofta desamma som leder till konflikter när designers använder dem på sätt som organisationen inte har godkänt.

Resultatet? En generation designers som har internaliserat att deras instinkter är brister. Deras engagemang har framställts som konflikter, deras noggrannhet som perfektionism och deras värderingar som opraktiska. Många har under åratal anpassat sig till miljöer som långsamt förvandlat dem till renodlade utförare. Och det är den här inställningen de tar med sig när de slutligen lämnar företagen.

De som kallats besvärliga är ofta de som lyckas bäst

De designers jag har följt som framgångsrikt gått från företag till eget företagande är nästan alltid de som tidigare kallades besvärliga. Inte för att besvärlighet i sig är en dygd, utan för att samma inställning som gjorde dem svåra att leda också gör dem exceptionellt skickliga på att bygga något eget.

UX-kompetensen, när den förstås på rätt sätt, är en nästan perfekt grund för entreprenörskap:

• Forskningsförmåga – översätts direkt till att förstå marknader, kunder och outnyttjade behov.
• Förmåga att syntetisera komplex information – ovärderlig i uppstartsfasen när ingenting är definierat.
• Prototypande och iteration – två av de mest grundläggande UX-kompetenserna – är exakt hur hållbara företag byggs. Inte genom perfekt genomförande av en enda plan, utan genom kontinuerlig anpassning och förbättring.