Den 16 maj 1918 trädde Seditionslagen (Sedition Act of 1918) i kraft i USA. Lagen infördes under första världskriget för att stärka regeringens makt att straffa kritiker av krigsinsatsen och den amerikanska regeringen. Bland annat kunde den användas för att åtala personer som uttryckte motstånd mot kriget eller förde fram pacifistiska åsikter.
Högsta domstolen kom senare att pröva lagens tillämpning i tre avgörande fall: Schenck mot USA, Debs mot USA och Abrams mot USA. Domstolen fastställde i dessa fall att lagen var förenlig med konstitutionen, trots att den kraftigt inskränkte yttrandefriheten enligt det första tillägget.
Besluten har sedan dess kritiserats för att ha skapat farliga prejudikat som möjliggjorde censur av politisk opposition. Historikerna menar att lagen och domstolens ställningstaganden speglar den tidens starka patriotism och rädsla för inre splittring, men också hur lätt demokratiska rättigheter kan inskränkas under kriser.
"Dessa fall visar hur snabbt grundläggande friheter kan sättas åt sidan när nationen upplever hot, även i en demokrati." – Juridisk expert
Seditionslagen upphävdes slutligen 1921, men dess inverkan på amerikansk rättspraxis lever kvar än idag.