En ny era för sommarlovsfilmer?

Disney inleder i år sommarens filmkalender med en kraftfull uppgörelse mellan gott och ont. Å ena sidan står en ung kvinna, ofta underskattad och missförstådd, som trots sina blygsamma rötter blivit en formidabel ny kraft. Å andra sidan står en ondska i form av en demonisk figur. Beskrivningen kan låta som en klassisk Marvel-premiär – men denna gång handlar det inte om superhjältar.

Det handlar istället om uppföljaren till 'The Devil Wears Prada', en film som placeras i samma tidsrymd som de stora Marvel-premiärerna tidigare har dominerat. Under nästan två decennier har Marvel inlett sommarens blockbusters med titlar som Iron Man (2008), The Avengers (2012), Avengers: Infinity War (2018) och Avengers: Endgame (2019). Även under de senaste åren har Marvel fortsatt att dominera slutet av våren, med Guardians of the Galaxy Vol. 3 (2023) och Thunderbolts* (2025).

Men i år är det alltså The Devil Wears Prada 2 som tar plats i kalendern. Och trots att filmen kan innehålla onda karaktärer och till och med några superhjältedräkter, kommer den inte att ha några superkrafter eller Marvel-hjältar. Det är helt enkelt inte en Marvel-film.

Superhjälteutmattning – en verklighet?

Valet att placera The Devil Wears Prada 2 i början av sommaren kan vara det tydligaste tecknet hittills på att superhjälteutmattning är ett verkligt fenomen. Begreppet har diskuterats flitigt på senare tid, särskilt sedan Avengers: Endgame släpptes för sex år sedan. För många speglar det en känsla av utmattning inför de ständigt växande universumen, det överflöd av TV-serier och till och med de problem som DC och James Gunns nya DCU har stött på.

För dessa kritiker var den tredje vågen av superhjältefilmer, som inleddes med The Dark Knight och Iron Man, underhållande men nådde sitt slut med Endgame. Nu vänder sig publiken istället till filmatiseringar av datorspel och arvsuppslagningar. Men de som motsätter sig begreppet menar att superhjältefilmer fortfarande är framgångsrika på bioduken. Filmer som Guardians of the Galaxy Vol. 3, Spider-Man: Across the Spider-Verse, Deadpool & Wolverine och Superman (2025) har alla varit bland de tio mest inkomstbringande under sina respektive år.

Även om The Fantastic Four: First Steps och Black Adam inte nådde samma framgångar, var de ändå ekonomiskt lönsamma. Placerandet av The Devil Wears Prada 2 kan därför ses som ett tecken på att båda sidor har rätt.

En förändrad strategi för superhjältar

Även om varken Disney eller Warner Bros. planerar att överge superhjältarna – båda bolagen har pågående projekt inom MCU och DCU – har de ändå tagit ett steg tillbaka från den snabba utveckling som präglade den tredje vågen. Både Kevin Feige och James Gunn har öppet talat om vikten av kvalitet framför kvantitet, och antytt att tidigare försök att översvämma marknaden med projekt har försvagat intresset.

Även om The Devil Wears Prada 2 inte är en traditionell arvsuppslagning – det verkar inte som att den introducerar en ny modejournalist som följer i fotspåren av Andy Sachs (Anne Hathaway) – bygger den ändå vidare på genrens främsta lockelse. Filmen återvänder till en älskad historia och en karaktär som publiken redan känner till, vilket kan vara en strategi för att locka tillbaka intresset till biografen.

"Både Disney och Warner Bros. har insett att det inte handlar om att släppa fler filmer, utan om att släppa bättre filmer."

Vad betyder detta för framtidens filmindustri?

Placeringen av The Devil Wears Prada 2 kan vara början på en ny trend där filmstudior satsar på mer varierade och mänskliga berättelser istället för att förlita sig på superhjältar. Det kan också vara ett tecken på att publiken efterfrågar mer mångfald och djup i berättelserna, snarare än ännu en upprepning av samma formel.

Oavsett om superhjälteutmattning är ett verkligt fenomen eller inte, visar Disneys beslut att satsa på en uppföljare till The Devil Wears Prada att filmindustrin är redo att utforska nya vägar. Kanske är det dags att säga adjö till Marvel-eran och välkomna en ny era av filmberättande.