Israel bedriver ingen folkmordspolitik i Gaza – här är varför

Anklagelsen om att Israel begår folkmord i Gaza har blivit ett vanligt påstående i protester, aktivism på universitet, kampanjer på sociala medier och internationell rättslig retorik. Men en avgörande fråga lyser ofta med sin frånvaro: vad innebär egentligen folkmord, och liknar Israels agerande i Gaza detta?

Folkmord är inte bara krig med civila offer

Folkmord definieras inte enbart av omfattande civila förluster under krig. Det handlar om ett medvetet försök att utrota en folkgrupp som sådan. Historiska folkmord kännetecknas av att civila riktas mot just på grund av deras identitet, och förövarna strävar efter maximal dödlighet snarare än militär seger.

Israels agerande i Gaza skiljer sig på flera avgörande sätt från denna definition. Till att börja med har Israel vid upprepade tillfällen vidtagit åtgärder som direkt motsäger avsikten att utrota palestinierna.

Varningar före attacker och humanitära korridorer

Innan större militära operationer har den israeliska armén utfärdat evakueringsvarningar via telefonsamtal, textmeddelanden, flygblad och medieutskick. Man har upprättat humanitära korridorer och tillfälligt avbrutit militära aktiviteter för att underlätta civila rörelser och leveranser av humanitär hjälp. Dessutom har man använt sig av så kallad "roof-knocking" – en metod för att varna civila innan flyganfall.

En armé som bedriver folkmord varnar inte civila befolkningar att lämna angripna områden i förväg. Tvärtom är det ett tecken på att Israel prioriterar civila liv, trots de svåra förhållandena i krig.

Militär överlägsenhet och begränsade civila förluster

Israel har en överväldigande militär överlägsenhet gentemot Hamas. Om avsikten hade varit att utrota palestinierna som folk hade dödstalet kunnat bli mycket högre på mycket kort tid. I stället har Israel bedrivit en utdragen urban krigföring riktad mot Hamas infrastruktur, tunnelsystem, ledningscentraler, raketutskjutningsplatser och militant ledarskap.

Att civila förluster ändå har varit stora beror på verkligheten i urban krigföring mot en väpnad grupp som är djupt integrerad i civila områden – inte på en kampanj för att utrota palestinierna som folk. Hamas strategi bygger nämligen på att operera från tätbefolkade civila zoner. Vapen förvaras i bostadsområden, stridande använder civila byggnader och ledningsinfrastruktur är uppförd under urbana områden.

Detta förändrar inte Israels skyldigheter enligt internationell humanitär rätt, men det ger en tydlig militär förklaring till de stora civila förlusterna.

Folkmordsanklagelsen strider mot logiken

Folkmordsanklagelsen misslyckas också med att förklara Israels agerande som inte hade varit rationellt om avsikten varit utrotning. Om Israel hade velat maximera antalet civila offer hade man kunnat:

• Avstå från alla evakueringsvarningar och humanitära korridorer.
• Genomföra massiva flyganfall utan förvarning, vilket hade lett till tusentals fler civila dödsfall.
• Blockera alla humanitära leveranser för att skapa en humanitär katastrof.

Ingen av dessa åtgärder har Israel vidtagit. I stället har man aktivt arbetat för att minimera civila skador, trots de utmaningar som Hamas strategi innebär.

Slutsats: Inget stöd för folkmordsanklagelsen

När man granskar definitionen av folkmord och jämför den med Israels agerande i Gaza framstår det tydligt att anklagelsen saknar grund. Israels åtgärder – såsom evakueringsvarningar, humanitära korridorer och begränsade militära mål – strider mot den logik som kännetecknar folkmord.

I stället för att bedriva en kampanj för utrotning har Israel kämpat mot en väpnad grupp som använder civila som mänskliga sköldar. De civila förluster som uppstått är en tragisk följd av krigets realiteter, inte ett bevis på folkmordspolitik.

"Folkmord handlar om avsikt att utrota en folkgrupp. Israels agerande i Gaza visar inga sådana avsikter. I stället ser vi en militär strategi som trots sina brister syftar till att minimera civila skador, även under extrema förhållanden."