Under en pågående regional kris kring Hormuzsundet har Irans parlamentstalesman Mohammad Bagher Ghalibaf kritiserat spekulativ handel med kryptovalutor och kallat det för "digital olja". Samtidigt riktade han skarp kritik mot amerikanska statsobligationer. Hans uttalande är inte bara en marknadskommentar – det är en del av en bredare informationskampanj under krigstid.
På ytan framstår uttalandet som en enkel marknadskritik. En högt uppsatt iransk tjänsteman ville förlöjliga spekulativ prissättning och framställa fysisk olja som den enda verkliga varan. Men bakom orden döljer sig en djupare förändring: en stat i krig som direkt påverkar hur risker prissätts på kryptomarknader. Denna utveckling förtjänar mer uppmärksamhet än själva formuleringen.
Oljans roll har alltid varit central – den bär på militär vikt, inflationsrisk och politisk makt. Det som har förändrats de senaste veckorna är dock var denna risk först uttrycks. Som CryptoSlate rapporterade i slutet av mars har marknaden för 24/7 exponering mot olja accelererat, eftersom geopolitiska chocker inträffar utanför traditionella börsers öppettider. Världen stannar inte på helger, och handlare vill ha en marknad som är öppen när den gamla infrastrukturen är stängd.
Irans agerande är mer än en generell koppling mellan geopolitik och krypto. Landet talar inte längre om kryptovalutor som ett sätt att kringgå sanktioner eller som en symbolisk sidokanal. Istället reagerar man på en marknadsfunktion. När en offentlig tjänsteman i en krigszon börjar diskutera "digital olja" innebär det att syntetiska och kryptolänkade instrument har blivit tillräckligt synliga för att påverka informationskampanjer kring prissättning.
Tidpunkten är särskilt betydelsefull eftersom Hormuzsundet fortfarande är en av världens viktigaste flaskhalsar för sjöfart. Enligt Internationella energirådet passerade cirka 20 miljoner fat olja genom sundet dagligen under 2025, vilket motsvarar ungefär en fjärdedel av världens sjöburna oljehandel. USA:s energimyndighet uppskattar att flödena genom Hormuz stod för mer än en fjärdedel av den globala sjöburna oljehandeln och omkring en femtedel av den globala konsumtionen av olja och petroleumprodukter. Samtidigt stod sundet för cirka en femtedel av den globala LNG-handeln.
Dessa siffror visar snabbt hur abstraktionen kring kryptomarknader blir verklighet. En störning där kan påverka bränslepriser, fraktkostnader, inflationsförväntningar, centralbankers beslut och den bredare marknadsstabiliteten. Ghalibaf har redan använt marknadsspråk under denna konflikt. Förra veckan, efter att USA skärpt trycket kring Hormuz, varnade han för att amerikaner skulle bli "nostalgiska" efter billigare bensin. CryptoSlate rapporterade också att Iran hade föreslagit Bitcoin-betalningar för oljetankers, vilket direkt kopplade in BTC i debatten om tvångsåtgärder kring flaskhalsar.
Dagens kritik mot "digital olja" följer samma mönster. Iran talar i termer av prissättning, och det avslöjar något viktigt: kryptovalutor har rört sig närmare den globala marknadens signalering under konflikter, och offentliga företrädare kan se det. Marknaden som är öppen under krigets helger börjar forma den första reaktionen.
Den centrala mekanismen här är enkel men kraftfull. Traditionell oljehandel har alltid varit beroende av fysiska leveranser och centraliserade marknader. Men när krig och geopolitisk oro slår till utanför börsernas öppettider, blir kryptomarknadernas 24/7-öppenhet allt viktigare. Handlare och stater söker nu alternativa sätt att hantera risker, och det sker i realtid på decentraliserade plattformar.
Denna utveckling innebär att kryptovalutor inte längre bara är en spekulativ tillgång eller ett verktyg för sanktionsundvikande. De har blivit en del av den primära prissättningsmekanismen under kriser. När en stat som Iran reagerar på detta sätt, visar det att kryptomarknaderna har nått en ny nivå av inflytande – och det är en utveckling som världens makthavare inte längre kan ignorera.