Idag upplever många grundare en stark press att skaffa stora riskkapitalinvesteringar för att accelerera sin tillväxt. Men så har det inte alltid varit. Faktum är att fyra av världens mest värdefulla företag – Apple, Amazon, Microsoft och Google – till stor del byggdes utan den typ av massiva VC-finansiering som är vanlig idag.

Apple sägs ha samlat in mindre än en miljon dollar före sin börsnotering. Amazon nådde runt åtta miljoner dollar, Microsoft ungefär en miljon och Google 25 miljoner dollar. Totalt handlar det om mindre än 35 miljoner dollar i riskkapital – motsvarande drygt 74 miljoner dollar i dagens penningvärde. Trots dessa blygsamma investeringar är dessa företag idag värda över 14 biljoner dollar tillsammans.

Innan miljardbelopp i riskkapital blev standard fanns det ett annat sätt att bygga företag: genom kapitaleffektivitet. Jag har själv varit med om hur detta förändrades – och hur jag själv gick från att tro på snabb tillväxt med riskkapital till att inse att det inte alltid är nödvändigt.

Från riskkapital till snabb tillväxt

Min resa började 1997 när jag rekryterades till riskkapitalbolaget Kleiner Perkins av den legendariske investeraren John Doerr. Vid den tiden hade Amazon precis börsnoterats, och Doerr var en stark förespråkare för strategin "växa snabbt eller försvinna" – senare känd som "tillväxt till varje pris".

Denna strategi lever kvar än idag. Själv hade jag gått på Stanford Business School med drömmen att starta eget, men hamnade snabbt i riskkapitalets värld och dess filosofi om snabb expansion. De tre åren på Kleiner Perkins var bland de mest spännande i mitt yrkesliv. Min sista stora uppgift var att arbeta med Google, där jag som Doerrs högra hand fick granska terminsavtalet tillsammans med Larry Page och Sergey Brin.

Lärdomarna från eget entreprenörskap

Först när jag själv drev företaget Good Technology – finansierat av Kleiner Perkins och Benchmark – började jag se baksidan av snabb-tillväxt-strategin. Som entreprenör kände jag pressen att bygga ett företag värt 20 miljarder dollar. Det var en enorm förväntan på tidigt 2000-tal, och jag kände en tung börda. Istället för att fokusera på att skapa något som verkligen tjänade mina kunder, letade jag efter en stor idé i en stor marknad som snabbt kunde generera ett jättelikt företag.

Vår initiala marknad var personliga digitala assistenter. På den tiden konkurrerade Handspring med Palm. Vi började med en MP3-spelare som anslöts till baksidan av Handspring Visor. Men snart insåg vi att den riktiga möjligheten låg i trådlös meddelandehantering – att få e-post, kontakter och kalender synkroniserade och uppdaterade i realtid på enheten. Vi kastade oss in i det projektet redan första året.

Det var en extremt stressig period. Jag arbetade otroligt långa dagar. Under de första 180 dagarna anställde vi nästan hela vårt team – en period som satte djupa spår i hur jag ser på företagsbyggande idag.