Lena Dunham – har vi förändrats eller har hon det?

Lena Dunham, en av 2010-talets mest omdebatterade offentliga personer, har återigen hamnat i rampljuset – denna gång med sin nya memoarbok Famesick. Under sitt tidigare genombrott med tv-serien Girls var hon ofta i skottlinjen för hård kritik, men nu ser diskussionerna annorlunda ut. Flera tidigare kritiker har insett att de hade fel och ber nu om ursäkt.

I en artikel för MS Now skriver Rachel Simon:

"Vi står i skuld till Lena Dunham. Hon har alltid varit en människa med brister, men hon förtjänade aldrig det hat och de förväntningar som ställdes på henne att vara perfekt."

Även journalisten Sonia Soraiya, som tidigare kritiserat Dunham, har ändrat uppfattning. I Slate skriver hon att Girls väckte hennes egen självförakt och att hon, tillsammans med andra kritiker från den tiden, tog ut sin frustration på Dunham.

"Jag var en av dem som hatade Lena Dunham. Nu vill jag säga förlåt."

Dave Schilling på The Guardian har också tagit tillbaka sina tidigare uttalanden. I sin recension av Famesick skriver han:

"Sällan har jag funderat över hur samhället förvandlade henne till en symbol vi kunde bränna på bål. Hon slutade vara en människa och blev istället en ikon. Det är något av det mest orättvisa jag kan tänka mig."

I sin bok beskriver Dunham hur den intensiva uppmärksamheten kring hennes person när Girls hade premiär 2012 förvärrade hennes kroniska sjukdomar – endometrios och Ehlers-Danlos syndrom. Kombinationen av berömmelsens stress och sjukdomens påfrestningar ledde till en opioidmissbruk och självdestruktivt beteende, vilket i sin tur förstärkte den offentliga kritiken mot henne.

Många av de kontroverser som blossade upp under 2010-talet framstår idag som överdrivna. Med facit i hand inser många att kritiken mot Dunham var onödigt hård. Girls har sedan dess hyllats som ett viktigt konstverk, och många av de tidigare diskussionerna framstår nu som meningslösa.

Dunhams förändrade status speglar ett mönster som upprepats tidigare – som med Monica Lewinsky, Britney Spears och Paris Hilton. Samhället tycks genomgå en snabbare version av den här processen idag, där tidigare hatade personer får upprättelse. Samtidigt pekar många finger åt "cancel culture" – den våg av sociala mediers skambeläggningar som präglade 2010-talet och som många nu ser som en orättvis kraft.

Att be om ursäkt till Dunham blir därmed också ett sätt att ta avstånd från den hårda och ofta orättvisa kritiken som präglade den tiden. Frågan kvarstår: har vi egentligen lärt oss av våra misstag, eller är vi bara på väg att upprepa dem på nytt?