Djurskyddsarbetarnas mörka baksida: Trauman och utbrändhet i USA:s djurhem

För nästan tio år sedan arbetade Lauren som djurkontrollant i ett county i norra Georgia. Det var ett heltidsjobb som aldrig tog slut, där hon och hennes kollegor ständigt ryckte ut till fall av djurplågeri, försummelse, hundattacker och rymningar. Att rädda djur var hennes passion – men vissa veckor blev påfrestningarna för mycket.

I början av 2024 stod hon inför ett av de värsta fallen: 27 jakthundar stod utomhus i bitande kyla, utan skydd. Hundarna tillhörde en man som bedrev olaglig avel och trots uppmaningar från myndigheterna hade han inte åtgärdat förhållandena. Lauren och hennes kollegor stod inför ett svårt val: låta hundarna frysa ihjäl eller ta in dem på det redan överfulla djurskyddet, där de skulle stå kvar under utredning och rättsprocess.

De valde att rädda hundarna. Men eftersom skyddet var fullbelagt tvingades de avliva flera andra djur för att göra plats. ”Det är djurskyddsarbetaren som måste stå där och bestämma: ’Är det idag som det här djuret ska dö?’ Och tyvärr, det följer med en för alltid.”

Några dagar senare ryckte Lauren ut till en incident där två hundar hade attackerat människor och skjutits av polisen. En dog, den andra fördes till veterinären. Samtidigt drabbades skyddet av en allvarlig sjukdomsutbrott, och en av hennes medarbetare skadades under ett försök att fånga en rymdhund. ”Hur förväntas man klara av allt det här mentalt och emotionellt samtidigt?” frågade hon sig.

Lauren slutade några månader senare. Hennes historia är inte unik. Personal på djurhem i hela USA möter liknande trauman dagligen: utredningar av djurplågeri, avlivningar, överbeläggning och brist på resurser. Forskning visar att många utvecklar PTSD, depression och utbrändhet, men ämnet har fått förvånansvärt lite uppmärksamhet trots att husdjur spelar en så stor roll i amerikanska hem.

Enligt studier från 1980-talet och framåt lider upp till 80 % av djurskyddspersonalen av sekundär traumatisk stress. Trots detta saknas ofta stöd och förebyggande åtgärder. ”Vi är de som får stå för de svåra besluten, men ingen lyssnar på oss när vi själva mår dåligt,” säger Lauren, som valt att vara anonym för att kunna tala öppet om sina erfarenheter.

Problemet är större än enskilda fall. USA:s djuröverpopulation skapar ständiga utmaningar för skydd och kontrollanter. Bristande ansvar bland ägare, olagliga uppfödningar och undermålig veterinärvård förvärrar situationen. Samtidigt är personalen ofta underbemannad och underfinansierad, vilket leder till att de tvingas fatta omänskliga beslut.

Experter menar att det krävs systemförändringar: bättre utbildning för ägare, striktare kontroll av uppfödare och ökade resurser till djurskyddet. Men fram till dess kommer personalen fortsätta att bära på de psykiska ärren från sitt arbete.