Edmonton Oilers har under mer än ett decennium, och kanske ännu ett, fått förlita sig på Connor McDavids rykte snarare än på hans prestationer. Att han kallas McJesus har blivit en intern skämt inom ishockeyn, men också en påminnelse om att han trots allt är den spelare som bär laget. Denna säsong visade han återigen varför: han ledde ligan med 138 poäng (48 mål, 90 assist) och gjorde poäng i alla utom 14 matcher. Dessvärre förlorade Oilers samtliga av dessa 14 matcher. Om det inte är definitionen av en mest värdefull spelare, vad är det då?

På måndagskvällen, och för er som lever på fel sida av kontinentalsockeln även denna morgon, stod McDavid återigen utan poäng i första matchen i första rundan av slutspelet mot Anaheim Ducks. Men denna gång hände något oväntat: Oilers vann ändå. Med en 2–0-ledning som verkade ointaglig, givet motståndet, tappade laget ledningen och hamnade under med 3–2 i början av tredje perioden. Givet Oilers tidigare finalförluster mot Florida, har slutspelet blivit mer en trigger än en belöning. Att McDavid inte bröt sin poängtorka i slutspelet kändes som en besvikelse, trots att Leon Draisaitl återvände från skadehelvetet.

Men McDavid stod återigen utan poäng i den avgörande perioden. Däremot gjorde Draisaitl det. Och ändå lyckades Oilers stjäla segern med 4–3 – en seger som gick helt emot vad som förväntades. Det var deras första vinst utan poäng från McDavid sedan maj förra året, då de slog ut Vegas i konferenssemifinalen med 1–0.

Denna match visar än en gång att McDavid, trots sin dominans i grundserien, inte alltid är den som avgör varje match med sina poäng. Ibland räcker det att han finns där – som en garant för att laget alltid har en chans.

Källa: Defector