Michael Jackson-biografin: En film som förvränger historien

Få verktyg i mänsklighetens historia har haft större makt att forma verklighetsuppfattningen än filmen. Vi är biologiskt programmerade att acceptera det vi ser och hör som sanning – vilket förklarar varför George Orwells dystopi 1984 bygger på idén att makten kräver att människor förnekar sina egna ögon och öron.

Historikern Thomas Doherty skriver i sin nya bok How Film Became History att biografiska filmer, åtminstone innan algoritmerna tog över, var det ultimata propagandaverktyget. I Sovjetunionen sammanställdes till exempel nyhetsfilm från det förflutna för att lära ut revolutionär lära, helgonförklara Lenin och Stalin samt omskriva historiens gång för att passa den rådande ideologin.

Denna förmåga att förvränga eller utplåna historiens mörka sidor är avgörande för att förstå varför den nya Michael Jackson-biografin Michael ser ut som den gör idag. Enligt rapporter från Puck och Matthew Belloni har filmen genomgått massiva omtagningar efter att filmbolaget insett att Jacksons arvsförvaltning inte har rätt att dramatisera anklagelserna om sexuella övergrepp från 1993. Då 13-årige Jordan Chandler anklagade Jackson för sexuella övergrepp ledde det till en global skandal och en slutlig förlikning på 20 miljoner dollar.

Ursprungsskrivelsen till Michael löd enligt Belloni så här:

Manuset inleds och avslutas under utredningen 1993 av Jacksons påstådda sexuella handlingar mot Jordan Chandler. Jackson framställs som ett naivt offer för en girig familj Chandler, vars grundlösa anklagelser tvingar honom att utstå förödmjukelse och förföljelse tills han slutligen går med på en förlikning – med förödmjukad ryktbarhet och förkrossat självförtroende.

Detta manus hade aldrig kunnat släppas. Men filmens makt att forma allmänhetens uppfattning var för stor för att ignorera. Producenterna Graham King (Bohemian Rhapsody) och John Branca (Jacksons verklige advokat) tillsammans med regissören Antoine Fuqua (Training Day) tvingades snabbt hitta en ny väg framåt.

Resultatet är en film som saknar nästan all dramatisk spänning. Det som återstår är en berättelse om en popstjärnas oupphörliga uppgång – en resa som framställs i en närmast helig glöd av barnslig förundran och änglalikt oskuld. Filmen gör det omöjligt att inte dansa i stolen, men frågan kvarstår: Vilken Michael Jackson är det egentligen vi hyllar?