Ny vampyrmusikal på Broadway: Varför Frank-N-Furter stjäl showen

Det är ingen lätt uppgift att lansera en ny vampyrmusikal när en halvsekellång klassiker som The Rocky Horror Show nyligen fått en ny, uppmärksammad revival på Broadway. Frank-N-Furter, den ikoniska vampyren från 1973 års kultmusikalen, har nämligen redan för alltid förändrat bilden av vampyrer – och könsroller. Medan Bram Stokers Dracula från 1897 antyder homosexuell dragning i relationen till Jonathan Harker, och de tre kvinnliga vampyrerna i slottet endast tjänar som täckmantel, går Frank-N-Furter ännu längre. Han skapar en make, Rocky, och förför Janet enbart för att nå Brad. Så varför skulle man då satsa på The Lost Boys, den nya vampyrmusikalen som nyligen hade premiär på Palace Theatre?

Två vampyrer och en familj i skräckens tecken

Den nya produktionen, baserad på den hyllade filmen från 1987, undviker att spoila handlingen för den som inte känner till originalet. Men redan från början är det tydligt vem som är vampyrerna. David (Ali Louis Bourzgui) bär samma blekblonda hår och utstrålning som Kiefer Sutherland gjorde i filmen, och han ledsagar tre manliga vampyrer som alla sover tillsammans i en övergiven fabrikslokal. Trots detta har David, enligt manusförfattarna David Hornsby och Chris Hoch, en skäggprydd mänsklig partner, Star (Maria Wirries). Hon agerar täckmantel när David förför den nye killen i stan, Michael (LJ Benet), för att locka honom till vampyrernas värld.

Michael anländer till den lilla kuststaden tillsammans med sin mor Lucy (Shoshana Bean) och yngre bror Sam (Benjamin Pajak), efter att ha flytt från en våldsam far. I filmen är modern nyligen skild, men i musikalen utvecklas familjen till en flyktinggrupp som ständigt jagas av det onda. Denna spänning ligger till grund för några av musikalens starkaste nummer.

Starka sånger och en del missade chanser

När Michael funderar på att ansluta sig till vampyrerna sjunger han "Belong to Someone", en gripande ballad som speglar hans längtan efter tillhörighet. Hans mor sjunger "Wild" till sin nye partner, en reflektion över ett liv före våldet. Båda sångerna, skrivna av det Los Angeles-baserade rockbandet The Rescues, är välfungerande och minnesvärda. Benet och Bean levererar starka sångprestationer, men trots detta har produktionen sina brister.

Star, som framställs som en tröttsam täckmantel, får sitt stora solo "War" – en kvinnlig powerballad som snabbt övergår till en krigsförklaring. Wirries klarar av sången, men karaktären känns underutvecklad. Michael, spelad av Benet, pendlar mellan ilska och ångest, men lyckas ändå bära de känslomässiga tyngdpunkterna i föreställningen.

En lovande debut med ojämn kvalitet

The Rescues, bestående av Kyler England, Adrianne "AG" Gonzalez och Gabriel Mann, gör en imponerande Broadwaydebut. Deras musik är inspirerad av rock och passar väl in i vampyrernas mörka värld. Trots detta hamnar produktionen ibland i fällan att producera klichéartade nummer som känns påklistrade. The Lost Boys har potential, men lyckas inte fullt ut leva upp till den höga nivån som The Rocky Horror Show satt.

"Det är ingen lätt uppgift att lansera en ny vampyrmusikal när en halvsekellång klassiker redan dominerar scenen. Men The Lost Boys har ändå sina starka ögonblick – om man orkar leta."