Recension: Léa Seydoux i gripande drama om moral och förtroende

En film om moraliska gränser och mänsklig sårbarhet

Hur ska man vara? Hur bevarar man tillit och öppenhet i en värld som ofta tycks designad för att krossa dem? Dessa frågor ställs på sin spets i den nya filmen "Gentle Monster", som under Cannes filmfestival lämnade flera besökare med tårar i ögonen. Regissören Marie Kreutzer, känd för sin känsliga och nyanserade stil i bland annat "Corsage", har skapat en film som balanserar mellan känslomässig intensitet och varsamhet inför ett ytterst känsligt ämne.

En familj i kaos

Lucy (Léa Seydoux) vaknar en morgon till poliser som knackar på dörren. Hennes man, Philip (Laurence Rupp), har gripits misstänkt för grova brott. Polisen konfiskerar hårddiskar och bevis som tycks peka mot honom. Philip, som är filmregissör, försöker förklara sitt agerande med att han behövde material för sitt arbete. Men frågan kvarstår: Vad har egentligen hänt mellan honom och deras son Johnny (Malo Blanchet)?

Filmen börjar med Lucy som spelar piano och sjunger Charles Eddies "Would I Lie to You?" – en scen som sätter tonen för den emotionella resa som väntar. Regissören Kreutzer undviker medvetet att skapa tydliga svar. Istället fokuserar hon på osäkerhet och tvivel, både bakåt och framåt i tiden. Familjen har precis flyttat till en ståtlig bondgård i den bayerska landsbygden, men det som borde vara en fridfull tillvaro förvandlas till en brottsplats.

Paralleller till "Anatomy of a Fall"

"Gentle Monster" delar flera teman med den hyllade filmen "Anatomy of a Fall", framför allt hur känslomässig oro vävs samman med juridisk kyla. Lucy har älskat, stöttat och trott på sin partner ända fram till den dagen polisen stod utanför dörren. De känslomässiga banden faller inte samman lika snabbt som de juridiska bevisen.

Filmen är en cerebral och känslomässigt laddad berättelse som utforskar hur begreppet "mild" (gentle) omformas till något helt annat när det sätts i relation till det monstruösa (monster). Kreutzer undviker medvetet att göra Philip till filmens centrum. Han förblir en gåta, medan Lucy istället framstår som en hyperintellektuell europeisk popstjärna – en kvinna som analyserar The Cures "Boys Don’t Cry" utan att någonsin riktigt koppla det till sitt eget liv.

En berättelse om kvinnan mot sig själv

I slutändan landar filmen i en kamp mellan Lucy och sig själv. Men Kreutzer väver också in andra dimensioner, som hur tillit och moral formas i en värld som ständigt utmanar dem. Filmen är ingen enkel berättelse, men den är desto mer angelägen för det. Den kräver att åskådaren stannar upp och reflekterar – inte bara över Lucys situation, utan över sina egna frågor om tillit och mänsklighet.

"Gentle Monster" är en film som utmanar, berör och lämnar efter sig frågor långt efter att sluttexterna rullat. Med Léa Seydoux i en stark och känslomässigt komplex roll är det en upplevelse som sätter djupa spår.