Ett krig som ingen ville vinna – men båda förlorade
Donald Trump och Benjamin Netanyahu har länge delat mer än bara maktfullkomlighet. Båda har karaktäriserats som självgoda, lögnaktiga, narcissistiska och paranoida maktgalningar som ser sig själva som offer för en elitkonspiration. Nu har de dessutom förlorat ett krig tillsammans – ett krig som de själva startade av stolthet och övermod.
Deras gemensamma misslyckande har nu börjat kosta dem dyrt politiskt. Båda har underskattat Irans förmåga och agerande, och resultatet är en militär och politisk katastrof som skadar deras hemländer på hemmaplan. Det som började som en allians av självgoda ledare har utvecklats till en gemensam kollaps.
Trumps krig – en politisk katastrof utan motstånd
I USA har det inte funnits någon "vi ställer upp bakom presidenten"-effekt från kriget. Varje ny opinionsmätning visar att Trumps stöd sjunker till nya bottennivåer, och stödet för kriget ligger under 40 procent. Som The Wall Street Journal rapporterade under helgen är hans offentliga framtoning bara en fasad för den privata oro han känner inför krigets påverkan på hans chanser inför mellanskapsvalen i november. Valen ser ut att kosta honom den enade kontrollen över Washington.
Trump gick in i kriget utan tydliga och uppnåeliga mål, utan folkligt stöd och utan en sammanhängande strategi. Kriget mot Iran, som han motiverade med att "förhindra att Iran blir kärnvapenmakt", har i praktiken handlat om att återöppna en sjöfartsled som redan var öppen före kriget. Historien kommer att döma honom hårt för detta äventyr, men det är bara ett av många självförvållade politiska misslyckanden.
Netanyahus misslyckande – en politisk dröm som gick i kras
I Israel har Benjamin Netanyahu fått utstå hård kritik från alla håll. The New York Times rapporterade nyligen att "kritiker, och till och med några av hans allierade på högern, har utnyttjat hans oförmåga att stå emot Trumps påtryckningar för att avsluta kriget".
Netanyahus koalition halkar efter i opinionsmätningarna inför ett valår. "Ett centralt argument för Netanyahus väljare – att hans nära band och strategiska samarbete med Trump gör honom unik lämpad att garantera Israels säkerhet – framstår nu långt mindre övertygande", skriver tidningen.
Netanyahu pressade, och kanske till och med tvingade, Trump in i ett krig som USA egentligen inte ville delta i. Men trots Netanyahus manipulativa förmåga kan man knappast säga att han "tvingade" USA:s president in i ett krig han själv inte ville delta i. Trump gick in i kriget med entusiasm, övertygad om att motståndarna snabbt skulle ge upp. När kriget misslyckades med att uppnå Netanyahus förhoppningar om iransk kapitulation och regimens fall, var det istället Trump som orsakade omfattande politisk skada för Netanyahu.
För Netanyahu var kriget mot Iran en livsavgörande chans – och den har misslyckats fullständigt. Iran var den centrala frågan i hans karriär, hans politiska raison d’être. Nu står han kvar med ett krig som inte bara misslyckats militärt, utan också skadat hans trovärdighet och framtida politiska överlevnad.
"Netanyahu pressade Trump in i ett krig som USA egentligen inte ville delta i. Men trots Netanyahus manipulativa förmåga kan man knappast säga att han 'tvingade' USA:s president in i ett krig han själv inte ville delta i."
En gemensam kollaps med långtgående konsekvenser
Både Trump och Netanyahu har nu fått betala priset för sitt gemensamma misslyckande. Deras relation, som tidigare präglades av ömsesidig beundran och strategiskt samarbete, har nu förvandlats till en börda. Kriget mot Iran har inte bara misslyckats militärt – det har också skadat deras politiska framtid och trovärdighet.
Medan Trump står inför en svår omvalskampanj och Netanyahu kämpar för att behålla makten, återstår frågan: Hur kommer historien att minnas detta gemensamma misslyckande? Ett krig som ingen ville vinna, men som båda förlorade.