Backrooms-filmen väcker ny optimism – regissören lovar en unik upplevelse

När en skräckserie eller creepypasta ska omvandlas till film är det lätt att bli skeptisk. Historien visar att många av dessa projekt misslyckas med att leva upp till förväntningarna. Men regissören Kane Parsons och hans team har lyckats vända skepticismen till nyfikenhet – tack vare sitt ovanliga engagemang för detaljer och autenticitet.

Under CCXP Mexico avslöjade Parsons nya insikter om den kommande Backrooms-filmen, där Chiwetel Ejiofor har en huvudroll. En av de mest uppseendeväckande nyheterna var att filmteamet skapat en 30 000 kvadratmeter stor inspelningsplats, helt uppbyggd som de mytomspunna korridorerna från originalet. Resultatet blev så verklighetstroget att flera medverkande gick vilse under inspelningen.

"Setet var enormt. Vi byggde 30 000 kvadratmeter med riktiga korridorer som vi kunde gå runt i. Faktum är att några av oss gick vilse. Det kändes som att vara där, vilket var väldigt konstigt," berättade Parsons för The Hollywood Reporter.

Denna noggrannhet är avgörande för att bevara Backrooms unika känsla. Parsons betonar att korridorerna måste vara ständigt föränderliga men ändå igenkännbara – en balansgång som skapar förvirring och obehag. "Jag vill undvika idén om att Backrooms är en drömlik plats där rummen kan förändras när du vänder dig om. Det utnyttjar hjärnans förmåga att kartlägga och förstå rum. Utmaningen är att om du går tillbaka samma väg du kom, kommer du tillbaka – men korridorerna fortsätter bara vidare och vidare. Det är där förvirringen och komplexiteten uppstår," förklarade han.

Parsons erfarenhet från sin tidigare YouTube-serie om Backrooms har tydligt präglat filmprojektet. Många creepypastas, särskilt de som härstammar från forum som 4chan, riskerar att bli förvrängda till billiga skräckfilmer med låga betyg på Rotten Tomatoes. Men Backrooms har potential att bryta mönstret tack vare sitt unika koncept: en plats du hamnar i genom att "no-clippa" ut ur verkligheten – en idé som är lika surrealistisk som utmanande att översätta till film.

Om filmteamets arbete med den massiva inspelningsplatsen och deras strävan efter rätt ton – från de oändliga korridorerna till de karakteristiska gula väggarna – är något att gå efter, väntar en sann skräckupplevelse. Frågan kvarstår dock: hur lyckas man fånga en plats som egentligen inte borde existera i vår fysiska värld?