Ny filmrecension: Shōji Kawamoris 'Labyrinth' – en lovande idé fast i en digital fälla

När jag var barn var amerikanska tecknade serier … låt oss vara generösa och säga 'dåliga'. Det fanns alltid undantag, men om du satte dig framför TV:n på lördag morgon var du tvungen att bläddra igenom mängder av 'Snorks', 'Get Along Gangs' och 'Turbo Teens' innan något halvvägs vettigt dök upp. När 'Jem and the Holograms' till slut började var dina förväntningar så låga att en serie om att lura sin pojkvän att bli förälskad i en hologramversion av sig själv kändes som en blandning av heroin och Shakespeare.

Men sedan kom 'Robotech'. Det kändes som att äta smaklös mat i åratal innan någon slutligen uppfann kryddor. 'Robotech' var den amerikanska versionen av 'Macross', skapad av Shōji Kawamori – mannen bakom leksaksserien 'Diaclone', som vi idag känner som 'Transformers'. Serien var en helt serialiserad anime om ett intergalaktiskt krig där hjältarna dog, tragiskt och permanent, och popmusik hyllades som en livsförändrande konstform som kunde omvandla krigiska utomjordingar till kännande varelser kapabla till försoning. Allt det, och animationen var dessutom strålande. Inget annat på amerikansk TV liknade det. Även de serier som påminde om det var inget vidare.

'Robotech' tog sig många friheter med Kawamoris verk, men det var ändå hans vision som framträdde. Nu, över 40 år senare, släpper han äntligen sin första långfilm – om man inte räknar några av 'Macross'-specialerna. Även om det är spännande är det viktigt att komma ihåg att inte allt en stor konstnär skapar kan bli banbrytande. Speciellt inte just nu, eftersom hans nya film Labyrinth är en blandad upplevelse.

En historia om sociala medier och självförlust

Labyrinth är en science fiction-historia om tonårsflickan Shiori Maezawa (Suzuka), som drömmer om att bli en inflytelserik person på sociala medier. När hon dansar med sin populära vän Kirara (Aoi Itō) och faller nerför en trappa, publicerar Kirara klippet ändå – vilket utsätter Shiori för massiv offentlig hån. Den psykiska pressen blir så stor att hennes telefon plötsligt spricker, och hon fastnar inuti sin egen enhet: en tom, deprimerande dimension befolkat av känslolösa klistermärken.

Värre än så: en annan version av Shiori har tagit sig ut i den verkliga världen och lever nu sitt bästa liv. Filmen utspelar sig i en värld där människor lägger ut så mycket av sig själva online – sina privata tankar, passioner, personliga data – att det skapar en elektronisk dubbelgångare. Den nya Shiori, som poserar som 'Shiori@Revolution', är en regnbågshårig extrovert som alla älskar. Om hon kan få 100 miljoner gillanden kommer den externa bekräftelsen att göra henne till den 'riktiga' Shiori, medan den ursprungliga, impopulära Shiori hamnar i telefonens helvete, reducerad till ingenting annat än ett klistermärke – en visuell förkortning för att ha inget att säga.

Det är som att vara fast i 'The Emoji Movie', men utan den minsta skräckkänsla.

En lovande idé fast i en digital fälla

Konceptet att oavsiktligt skapa våra egna elektroniska alter egon, som kan hacka våra riktiga liv, är både aktuellt och skrämmande. Men trots att Labyrinth tar upp viktiga frågor om identitet, sociala medier och självförlust, lyckas filmen aldrig riktigt leverera den djupgående upplevelse som dess premiss lovar.

Shōji Kawamori, känd för sitt banbrytande arbete inom anime och science fiction, har skapat en film som ibland känns som en hyllning till 80-talets estetik snarare än en modern berättelse. Visuellt imponerande men narrativt splittrat, hamnar Labyrinth i en gråzon mellan konst och kommersiell underhållning. Det är en film som hade kunnat vara en varningsklocka om sociala mediers mörka sida, men istället blir den till en ytlig reflektion över samma ämne.

För fans av Kawamoris tidigare verk, särskilt 'Macross' och 'Transformers', kommer Labyrinth att kännas som ett besök i en bekant värld – men med ett manus som inte riktigt hänger ihop. För andra kan det vara en påminnelse om att även de största talangerna ibland misslyckas med att leverera det de lovar.