Under årets segerdag i Ryssland, den 9 maj, stod det klart att Kremls vanliga skrytparad av tunga stridsvagnar och missiler hade reducerats till en ynklig uppvisning. I stället för att visa upp landets militära styrka, marscherade barn i förskolor runt om i landet med pappkartonger formade till stridsvagnar, flygplan och artilleripjäser. Bilderna spred sig snabbt och möttes av hån från både ukrainska och ryska oppositionella medier.

Förspelet till paraden var minst sagt pinsamt. Inför risken för ukrainska drönarattacker bad Vladimir Putin USA:s president Donald Trump om en vapenvila under segerdagen. Ukrainas president Volodymyr Zelensky, känd för sin skarpa humor, svarade med en exekutiv order som tillät paraden att hållas enbart i Moskva – och dessutom med exakta koordinater för den plats som var undantagen ukrainska attacker. En subtil men kraftfull påminnelse om vem som egentligen bestämmer.

Den ukrainska motreaktionen blev viral. En av landets mest kända komiker, Yuri Velikiy, publicerade en video där han klippte in en scen där Putin, under paraden, nervöst diskuterar med Belarus ledare Alexander Lukashenko – och till sist ber om lov att få gå på toaletten. En symbolisk gest som illustrerade Putins förnedring.

Ryska krigshetsare och bloggare reagerade med ilska. Vissa krävde till och med att Zelensky borde straffas för sin hånfulla order, medan andra uttryckte förakt för Putin själv. Många beskrev hur Zelensky hade gnidit salt i såren eller reducerat Putin till en terpila – en rysk slangterm för någon som ständigt utsätts för förödmjukelse utan att kunna göra något åt det.

Paraden i sig blev en mörk skugga av tidigare års storslagna uppvisningar. Inga riktiga stridsvagnar eller interkontinentala ballistiska missiler syntes till – i stället visades de upp på videor. Evenemanget var kort, knappt en timme långt, och Putin omgavs av en synlig säkerhetsstyrka i en klumpig svart kappa som möjligen dolde en skottsäker väst. Hans tal var en blandning av trots och desperation: han hävdade att ryska soldater i Ukraina stod inför en aggressiv fiende som stöds av hela Nato, men lovade ändå att segern var nära förestående.

För många observatörer blev årets segerdag inte en hyllning till Rysslands historia, utan en påminnelse om landets militära och politiska förfall. Från pappkartonger till barnlekar – Kremls maktvisa hade reducerats till en ynklig parodi.