Är 'The Devil Wears Prada 2' den stora millenniegenerationens journalistfilm?

Förra gången vi mötte Andy Sachs i The Devil Wears Prada var det en uppsluppen berättelse om en ung kvinnas väg till framgång i New York. Nu, i uppföljaren, möter vi en annan verklighet – en där drömmarna har förbytts i besvikelse och branschen har förändrats i grunden.

Filmen inleds med en journalistgalasmiddag, en scen som genast sätter tonen för det som komma skall. Där tilldelas Andy Sachs priset för årets bästa journalistik, men mitt under tacktalet kommer ett chockerande meddelande: alla vid hennes bord har blivit uppsagda i en kostnadsbesparande åtgärd. Plötsligt står Andy där med en utmärkelse i handen och en förlorad framtid framför sig.

Samtidigt brottas hennes gamla ärkerival, den legendariska redaktören Miranda Priestly – återigen spelad av Meryl Streep – med en skandal kring ett osäkert reportage om snabbmode. Tidningens ägare, som sett Andys virala tal, erbjuder henne jobbet som featuresredaktör för att rädda tidningens trovärdighet. Uppgiften är att återuppliva både tidningen och dess journalistiska integritet, men kan det verkligen rädda en bransch i fritt fall?

En tidskapsel av en förlorad tid

Den första filmen från 2006 speglade en tid innan smartphones, innan tidningsindustrin kollapsade och innan allt flyttade online. Scenerna i den nya filmen är fyllda av detaljer som skvallrar om den förändrade världen: Andys partner är inte längre en fast anställd journalist, utan en frilansare. Vännerna dricker vin och Cosmopolitans, och Andy bär till och med en tåring. Medan den första filmen handlade om journalistiska värderingar och att hitta sin plats i en hård konkurrens, ställer uppföljaren en mer dyster fråga: spelar egentligen varken journalistik eller mode någon roll längre?

Filmen ger ett tydligt svar: ja, men den erkänner också att ingen av branscherna längre har den kulturella tyngd de en gång hade. Där den första filmen var en lättsam berättelse om framgång och personlig utveckling, är den nya en reflektion över vad som händer när drömmarna krossas och verkligheten inte längre matchar förväntningarna.

Mirandas förlorade makt

Miranda Priestly var en gång drottningen av modevärlden, vars inflytande sträckte sig långt utanför tidningens sidor. Men i uppföljaren har hennes makt minskat till nästan ingenting. Hon hänger själv upp sin kappa, undviker HR-anmälningar om politisk korrekthet och tvingas be om ursäkt till annonsörer – samtidigt som hon vägrar att kämpa emot de smaklösa tech- och pengamän som nu kontrollerar hennes öde. Streep gestaltar Miranda som en skugga av sitt forna jag, en kvinna vars glans har bleknat i en värld som har gått vidare.

Är The Devil Wears Prada 2 därmed den stora millenniegenerationens journalistfilm? Kanske. Den speglar inte bara en bransch i kris, utan också generationens känsla av besvikelse och förlust av ideal. Men samtidigt är den en påminnelse om att vissa drömmar, trots allt, fortfarande är värda att kämpa för.