När filmskapare säger att det inte finns några nya idéer, är det ofta en sanning med modifikation. Att förnya gamla koncept kan vara både nödvändigt och framgångsrikt – men ibland krävs det mer än en ny färg på en gammal målning. Baltasar Kormákurs nya thriller Apex, med Charlize Theron i huvudrollen, är ett tydligt exempel på en film som inte lyckas höja ribban.
Filmen känns som tre separata, halvfärdiga idéer staplade på varandra. Varje del har potential, men tillsammans skapar de ingen meningsfull helhet. Istället för att fördjupa sig i en enda spännande historia, sprids intresset ut över flera lösa trådar – och resultatet blir en medioker upplevelse som aldrig når sin fulla potential.
En inledning med bristande spänning
Handlingen inleds i de norska fjällen, där klättrarna Sasha (Charlize Theron) och Tommy (Eric Bana) befinner sig mitt i en riskfylld klättring. Deras relation är passionerad, men Tommy känner en oro inför denna expedition – en känsla som påminner om en detektiv som snart ska gå i pension och stöter på ett nytt fall. Tyvärr håller inte öppningsscenen vad den lovar. Jämfört med Martin Campbells klassiker Vertical Limit känns Apex inledning tunn och oinspirerad. Redan här märks det att filmen kommer att kämpa med att hålla intresset vid liv.
En ensam resa till Australiens vildmark
Acht månader senare beger sig Sasha ensam till en avlägsen del av Australien för att åka forsränning. Platsen är ökänd – lokalbefolkningen varnar henne för att bege sig dit ensam, och ryktet säger att många tidigare besökare har försvunnit spårlöst. De få som verkar vettiga är dock få och långt mellan. Endast en karaktär, spelad av Taron Egerton, framstår som någorlunda sympatisk – men i en thriller som denna är det uppenbart att han snart kommer att vända sig mot huvudpersonen.
Egerton gestaltar jägaren Ben, en man som verkar ha sett för många actionfilmer. Han förklarar direkt att han kommer att jaga Sasha för sportens skull. Med en armborst i handen ger han henne en kort tidsfrist att fly – en premiss som känns både gammal och oengagerad. (Även om klassiska berättelser som De farligaste jakten gav sina offer åtminstone en dags försprång.)
En jakt utan riktig mening
Resten av filmen följer Sasha när hon flyr genom vildmarken, nedför forsar och undan Ben, som snabbt övergår till fullskalig skurkroll. Problemet är att karaktären Ben aldrig riktigt håller ihop. Ibland framstår han som en argsint skrytmåns, ibland som en charmerande seriemördare, och ibland som en nästan overklig mänsklig varelse. Egerton, som annars är en skicklig skådespelare, får inget stöd av manuset. Han hamnar i en situation där han måste improvisera sin roll utan någon egentlig röd tråd – och resultatet blir en karaktär som aldrig känns trovärdig eller engagerande.
Charlize Theron, en av Hollywoods mest respekterade skådespelerskor, gör vad hon kan med materialet. Men trots hennes talang lyckas hon inte rädda filmen från dess mediokra tillstånd. Hon är van vid att gestalta starka, komplexa karaktärer, men här får hon kämpa med ett manus som aldrig ger henne något att jobba med.
"Apex är en film som aldrig når sin fulla potential. Trots starka skådespelare och en välkänd premiss blir resultatet en tröttsam och oengagerad upplevelse."
Slutsats: En film som aldrig lyfter
Apex hade potential att bli något mer än en medioker Netflix-thriller. Men genom att sprida intresset över flera halvfärdiga idéer och misslyckas med att skapa en sammanhängande berättelse, förlorar filmen sitt grepp om åskådaren. Istället för spänning och djup får vi en historia som känns både gammal och oinspirerad – en påminnelse om att ibland krävs mer än en ny färg på en gammal målning för att skapa något riktigt bra.