Amerikanernas förtroende för Högsta domstolen sjunker stadigt. Kritiken mot domstolens avgöranden växer, och allt fler väljare och politiker kräver omfattande reformer för att begränsa domstolens makt. Förslagen inkluderar utvidgning av antalet domare, inskränkningar av domstolens jurisdiktion och andra åtgärder för att kontrollera de konservativa ledamöterna.
Under en juridisk konferens på onsdagen försvarade chefsdomare John Roberts domstolens roll. Enligt NBC News och Lawrence Hurley sa Roberts:
"Jag tror att många på en grundläggande nivå uppfattar att vi fattar policybeslut, att vi säger vad som borde gälla snarare än vad lagen faktiskt föreskriver. Jag tror att de ser oss som rena politiska aktörer, vilket jag inte anser vara en korrekt uppfattning av vad vi gör. Det är den största utmaningen."
Roberts medgav att allmänheten har rätt att kritisera domstolens avgöranden, men hävdade samtidigt att besluten inte är politiska.
"Vi är inte enbart en del av den politiska processen, och det finns en anledning till det. Jag är inte säker på att folk förstår det i tillräcklig utsträckning,"sade han till publiken.
Vad betyder egentligen "politiskt"?
Terminologin spelar en avgörande roll i debatten. I amerikansk kontext används ofta begreppet "politiskt" på ett nedsättande sätt, med underförstådda antydningar om partiskhet, korruption eller bristande objektivitet. Ibland menar kritiker egentligen "partisk" eller syftar på åsikter de ogillar.
Men politik handlar i grunden om hur vi organiserar vårt samhälle. Allt kan ses som politiskt: var du handlar, hur du betalar skatt, om du röstar eller avstår från att delta i det offentliga samtalet. Även att avstå från att engagera sig i politiken är i sig ett politiskt val.
Denna negativa association till ordet "politik" är djupt rotad. När någon säger "Jag vill inte prata om politik", menar de ofta "Jag vill inte vara otrevlig i sociala sammanhang". Men ibland tror människor att deras egna åsikter är självklara, medan andras uppfattas som politiska.
Domstolens roll i det politiska landskapet
Roberts syn på maktfördelningen tycks vila på en uppfattning om att de folkvalda församlingarna – kongressen och presidentposten – ägnar sig åt den smutsiga, vardagliga politiken. Domstolen, däremot, framställs som en neutral instans ovanför striden, belägen i sin marmorpalats i Washington D.C.
Vissa rättslärda beskriver denna världsbild som "domstolsmaktens självförhärligande". I takt med att kritiken mot domstolens avgöranden ökar, växer också frågan: Hur långt kan domstolen distansera sig från det politiska systemet innan dess legitimitet undermineras?