Orkanen Helene sköljde bort odlingsjord – bönder kämpar för att återställa marken

Will Runions 300 hektar stora gård, belägen i en hästskoformad krök av Nolichucky-floden i nordöstra Tennessee, var på morgonen den 27 september 2024 mitt uppe i två stora projekt: att bygga en campingplats vid flodstranden för att locka turister och öka intäkterna, samt att skörda den sista höstskörden. Men orkanen Helene, som drog in från Florida med kraftigt regn, förändrade allt på några timmar.

Trots att flodbankarna verkade hålla, beslutade Runion att flytta kor och utrustning till högre mark. Men vattennivån fortsatte att stiga. Klockan 11 på förmiddagen bröt floden sina bankar. Runion, hans fästmö, svärföräldrar och grannar kämpade för att rädda så mycket av gårdens utrustning som möjligt, men snabbt stegande vatten skar av deras reträttväg. Vid middagstid hade floden svällt till nästan 360 meter bredd – nästan tio gånger sin normala storlek.

"Det såg ut som en sjö", berättade Runion. Träden knäcktes i den häftiga strömmen och grannars lador, tak, höbalar och hushållssopor drev förbi. Vattnet svepte med sig Runions höskördare och forslade det lilla vita huset, som han planerat att använda som kontor för campingplatsen, tvärs över fältet. Klockan 20 på kvällen nådde floden sin topp och började sjunka tillbaka.

När vattnet drog sig tillbaka stod Runion inför en förödande syn: en tredjedel av hans fält täcktes av skräp, döda fiskar och tomater från uppströms grönsaksodlare. Översvämningen hade grävt två hål stora som fotbollsplaner i hans hömarker, ner till 3,6 meters djup. Andra delar av gården låg begravda under upp till 2,4 meter sand och slam.

En regional katastrof med långtgående konsekvenser

Orkanen Helene dumpade upp till 76 centimeter regn över södra Appalacherna, vilket orsakade historiska översvämningar och jordskred i delar av North Carolina, South Carolina, Tennessee, Georgia, Kentucky och Virginia. Regionen, där jordbruk är en avgörande ekonomisk drivkraft och kulturell hörnsten, drabbades särskilt hårt. De kuperade bergen gör det svårt att sprida ut odlingarna, vilket gör att många bönder använder de platta och bördiga dalgångarna – trots översvämningsrisken. Sådana här extrema översvämningar hade inte drabbat området på generationer.

I North Carolina uppgick de uppskattade skadorna på jordbrukssektorn till 4,9 miljarder dollar. I Tennessee beräknades förlusterna till 1,3 miljarder dollar. Tusentals bönder förlorade grödor, redskap, maskiner, lador, byggnader, djur och stängsel. Men mer än ett år senare brottas de också med förlusten av något ännu mer avgörande – och svårare att ersätta: sin odlingsjord.

En kamp för framtiden

För Runion stod det klart direkt att hans försörjning var förstörd. "När du ser fyra fot sand ovanpå din bördiga jord, vet du att det här kommer att ta år att återställa", säger han. Utan bra jord kan ingen bonde bedriva jordbruk.

Experter varnar för att återställandet av jordbruksmarken kommer att ta år, och vissa områden kanske aldrig återhämtar sig helt. Den bördiga jorden som spolats bort är en resurs som byggts upp under decennier, ibland århundraden. Att ersätta den är både tidskrävande och kostsamt.

Många bönder i regionen har nu vänt sig till myndigheter och organisationer för stöd och rådgivning. Vissa har börjat med att försiktigt skrapa bort det översta lagret av sand och slam, medan andra har fått ta till mer drastiska åtgärder som att gräva upp och byta ut den förorenade jorden. Men processen är långsam och resurskrävande.

"Det här är inte bara en förlust av grödor eller utrustning. Det här handlar om vår framtid. Utan jord kan vi inte odla, och utan odling kan vi inte försörja oss själva eller våra samhällen." – Will Runion

Utmaningar och lärdomar

Översvämningen har också satt ljuset på behovet av bättre skyddsåtgärder och beredskapsplaner för jordbrukare i riskområden. Många efterlyser investeringar i översvämningsskydd, dräneringssystem och alternativa odlingsmetoder som kan minska sårbarheten.

Samtidigt pågår diskussioner om hur klimatförändringarna påverkar frekvensen och intensiteten av extrema väderhändelser. Experter menar att liknande katastrofer kan bli vanligare i framtiden, vilket gör det ännu viktigare att stärka motståndskraften i jordbrukssektorn.

För Runion och andra drabbade bönder handlar det nu om att ta sig igenom den tuffaste tiden och hoppas på bättre tider. "Vi kommer att återhämta oss", säger han. "Men det kommer att ta tid, hårt arbete och mycket tålamod."