Recension: A Storied Life: Tabitha – ett pusselspel med begränsad kreativitet

A Storied Life: Tabitha är ett pusselspel som utspelar sig i Tabitha Kettlewells hem efter hennes död. Uppgiften är att tömma bostaden, men istället för att skapa en personlig historia genom föremål, styr spelet dig genom strikta regler. Varje rum följer samma mönster: du väljer ut föremål att ta med dig, medan resten säljs eller slängs. Antalet föremål du kan spara påverkas av vikt- och utrymmesbegränsningar, och vissa föremål kräver extra skydd för att inte skadas under transporten.

Spelet har inga öppna valmöjligheter. Istället för att låta spelaren utforska och skapa sin egen berättelse, är A Storied Life: Tabitha uppbyggt kring ett förutbestämt system. Varje dag avslutas med att du får fyra nyckelord kopplade till de föremål du valt, vilka sedan används för att fylla i en Mad Libs-liknande text. Resultatet blir en halvfärdig berättelse som knappt speglar Tabithas liv eller dina val.

Tillgänglighetsinställningarna erbjuder viss flexibilitet, som oändliga förpackningsmaterial, men vissa utmaningar kvarstår. Små nycklar och trånga utrymmen kan vara svåra att hantera, särskilt i handhållningsläge på Switch. Även om spelet har fina detaljer och en intressant premiss, känns det som att kreativiteten och friheten har offrats för en strikt struktur.

För- och nackdelar

• Fördelar: Enkel och lätt att sätta sig in i, tillgängliga inställningar för att underlätta spelet.
• Nackdelar: Begränsad kreativitet, strikt struktur som kan kännas frustrerande, vissa moment svåra att hantera i handhållningsläge.

För vem passar spelet?

A Storied Life: Tabitha riktar sig till spelare som uppskattar pusselspel med tydliga regler och inte kräver stor kreativ frihet. Om du däremot letar efter ett spel där dina val formar berättelsen, kommer du troligen att bli besviken. Spelet har charm, men dess potential begränsas av sin strikta uppbyggnad.