I USA är det inte den ekonomiska ojämlikheten eller skillnader i möjligheter som utgör den mest avgörande klyftan. Det är äktenskapsklyftan – den växande skillnaden mellan dem som lever i stabila familjer och dem som inte gör det. Trots dess djupgående konsekvenser för samhället är denna fråga ofta förbisedd.

Som libertarian har jag inget intresse av att påverka vem som gifter sig eller om man gifter sig överhuvudtaget. Ändå tvingas jag konstatera att det finns ett allvarligt problem när en ny rapport från American Enterprise Institute belyser ämnet. Studien, med titeln "Land of Opportunity: Advancing the American Dream", undersöker en rad utmaningar i USA idag – från levnadskostnader och arbetsmarknad till utbildning, brottslighet och försvagningen av det lokala samhällslivet.

Rapportens författare är inte kulturkrigare utan empiriska ekonomer. Trots detta lyfter de fram en av de mest oroande trenderna: kollapsen av den amerikanska familjen och hur statliga åtgärder har bidragit till att accelerera denna utveckling.

Fler barn föds utanför äktenskap – och konsekvenserna är allvarliga

Enligt ekonomen Robert VerBruggen, som analyserat ämnet i sin rapport, föddes endast ett av tjugo barn utanför äktenskapet i mitten av 1900-talet. Idag är siffran två av fem. USA har dessutom den högsta andelen barn som växer upp i en föräldrahem med endast en vårdnadshavare bland alla utvecklade länder: 23 procent jämfört med en internationell genomsnittlig nivå på 7 procent.

VerBruggen har granskat data från National Longitudinal Survey of Youth och funnit att 40 procent av millenniegenerationen som växte upp i stabila tvåföräldersfamiljer tog examen från college. Dessutom nådde 77 procent av dem en medelklassinkomst eller högre. Bland dem som inte växte upp i en sådan familj var motsvarande siffror endast 17 procent för collegeexamen och 57 procent för medelklassinkomst. Denna grupp löper dessutom dubbelt så stor risk att hamna i fängelse, även när man kontrollerar för andra socioekonomiska faktorer.

Konsekvenserna av denna utveckling sträcker sig längre än till den enskilda familjen. Forskning baserad på skattedata visar att områden med hög andel ensamstående föräldrar har lägre social rörlighet, även för barn som själva växer upp i tvåföräldersfamiljer, enligt VerBruggen.

Äktenskap skyddar mot fattigdom – oavsett bakgrund

Denna fråga är inte längre enbart en partipolitisk fråga. En granskning från 2013 av forskaren Sara McLanahan vid Princeton University och hennes kollegor visade att rigorösa studier fortsätter att finna negativa effekter av frånvaro av en far på barns välbefinnande. Även ekonomen Melissa Kearney har visat att äktenskap skyddar mot fattigdom oavsett etnisk bakgrund. Gifta föräldrar, oberoende av utbildningsnivå eller etnicitet, löper betydligt lägre risk att hamna i fattigdom än ensamstående mödrar.

Denna utveckling drabbar dock inte alla lika hårt. Enligt forskarna Winship och O’Rourke har andelen barn födda inom äktenskap minskat med 29 procentenheter mellan 1970 och 2018. För den lägst utbildade femtedelen av befolkningen var minskningen hela 47 procentenheter, medan den för den högst utbildade femtedelen endast var 6 procentenheter. Mellan början av 1960-talet och slutet av 2010-talet sjönk äktenskapsfrekvensen bland de minst utbildade kvinnorna med 46 procentenheter, jämfört med 17 procentenheter för de mest utbildade. Detta innebär att de som minst kan bära kostnaden för ensamföräldraskap löper störst risk att hamna i denna situation.

Äktenskapet är avgörande för barns uppväxt och ekonomisk rörlighet

Trots dessa tydliga samband är det få som uppmärksammar äktenskapets roll i samhället. Äktenskapet är en avgörande institution för barns uppväxt och ekonomisk rörlighet. Ändå har statliga åtgärder ofta bidragit till att försvaga denna struktur, snarare än att stärka den.

Frågan är komplex, men en sak är klar: om USA ska kunna minska ojämlikheten och öka den sociala rörligheten, måste äktenskapets betydelse för familjens stabilitet och barns framtid sättas i fokus.

Källa: Reason