Kongressen har gett upp krigsförklaringsmakten – och banat väg för Trumps krig mot Iran

President Donald Trump har länge framställt sig själv som en fredskandidat och kritiserat tidigare krig, som Irakkriget, som ett stort misstag. Ändå har hans administration nu dragit USA in i en militär konflikt med Iran som alltmer liknar de krig han tidigare fördömt.

Den 28 februari genomförde USA och Israel en serie attacker mot mål i Iran, vilket resulterade i dödandet av landets högste ledare, ayatollah Ali Khamenei. Sedan dess har Iran svarat med attacker mot amerikanska diplomatiska och militära anläggningar i Mellanöstern, medan USA har genomfört motangrepp mot iranska missilanläggningar och oljeinfrastruktur. Per mitten av april hade 13 amerikanska soldater dödats i konflikten, och inga tecken tyder på att striderna kommer att avta. USA överväger dessutom att skicka ytterligare trupp till regionen, och Trump har inte uteslutit möjligheten att sätta in amerikanska marktrupper.

Den amerikanska administrationen har angett flera olika skäl till sina militära insatser i Iran, men ingen av dem har godkänts av kongressen. Som Matthew Petti på Reason rapporterade i mars, har tjänstemän hävdat att attackerna genomfördes för att:

• Förebygga en eventuell iransk attack (vilket andra tjänstemän menar aldrig var aktuellt),
• Deltaga i en israelisk attack som skulle genomföras oavsett om USA deltog eller ej,
• Utnyttja ett tillfälligt läge för att eliminera iransk ledarskap, eller
• Straffa Iran för att landet inte hade accepterat USA:s krav på kärnkoncessioner i tid.

Enligt USA:s konstitution har endast kongressen makten att förklara krig. Men denna makt har successivt försvagats, och presidenter känner sig inte längre tvungna att presentera en sammanhängande motivering för militära insatser inför kongressen. Samtidigt har kongressen själv underminerat sin egen roll genom att inte utöva kontroll över krigsmakten.

Kongressen röstade senast för en krigsförklaring 1942, då man godkände militära åtgärder mot Bulgarien, Ungern och Rumänien under andra världskriget. Sedan dess har USA:s militära insatser godkänts antingen via Authorization for Use of Military Force (AUMF), eller genom ensidiga beslut av presidenten. AUMF:er är gemensamma resolutioner som ger presidenten vida befogenheter att använda militär makt i olika konflikter. Utan tidsbegränsningar kan de förbli gällande i decennier och användas för att rättfärdiga militära operationer långt utanför deras ursprungliga syfte.

Den 2001 års AUMF, som godkände presidentens rätt att använda "nödvändig och lämplig våld" mot alla nationer, organisationer eller personer inblandade i 11 september-attackerna, hade 2020 använts för att rättfärdiga motåtgärder i 22 länder, enligt Brown Universitys Costs of War-projekt.

Presidenter har dessutom andra verktyg till sitt förfogande för att kringgå kontroll. 1973 års War Powers Resolution ger presidenten möjlighet att genomföra mindre eller kortvariga operationer utan kongressens godkännande. Men många presidenter har trots detta försökt kringgå lagens krav. Barack Obama hävdade exempelvis att War Powers Resolution inte gällde för hans bombningar av Libyen 2011, trots att operationen pågick i över sju månader.

Den nuvarande konflikten med Iran visar återigen hur kongressen har förlorat kontrollen över krigsmakten. Trots att presidenten genomför omfattande militära insatser utan formellt godkännande, har kongressen inte agerat för att återta sin konstitutionella roll. Experter varnar för att denna utveckling riskerar att leda till ytterligare eskalering och ogenomtänkta militära beslut.