Rika länders plastavfall bränns till bränsle utomlands – allvarliga hälsorisker för lokalbefolkningen

Plastavfall från rika länder bränns i Indonesien – med förödande konsekvenser

I den lilla byn Tropodo på den indonesiska ön Java, omgiven av gröna fält och färgglada hus, döljer sig en mörk verklighet bakom den idylliska fasaden. Höga skorstenar spyr ut svarta rökmoln, men de syns knappt från gatan. Här bränns plastavfall från rika länder i enkla, oisolerade ugnar – och det sker mitt i bostadsområden.

Enligt en banbrytande studie från 2015 bränns cirka 12 procent av världens plastavfall. Även när förbränningen sker i moderna anläggningar med reningsteknik är risken för hälsoproblem hög: för tidiga födslar, medfödda missbildningar och ökad cancerrisk för boende i närheten. Men i Tropodo sker förbränningen i informella fabriker utan någon form av rening – och riskerna är därmed betydligt större.

Plast som bränsle i tofuindustrin

Tropodo är en av Indonesiens största tofuproducenter. Här används plastavfall som bränsle i små, hemmabyggda ugnar för att hetta upp vatten till ånga, som sedan driver produktionen. En studie från Nature visade nyligen att plast kan innehålla över 16 000 olika kemikalier, varav en fjärdedel kan vara skadliga för hälsan.

Muhammed Gufron, ägare till en lokal tofufabrik, visar runt i sin anläggning. I ett rum ligger upphackad plast i säckar och på golvet – material som senare ska brännas. Han förklarar att plasten torkas i solen innan den används som bränsle. När han stoppar in en hög med plast i ugnen hörs ett knastrande ljud och intensiv värme strömmar ut. Ångan som bildas används sedan i produktionen.

Allvarliga hälsorisker för lokalbefolkningen

Forskare varnar för att förbränningen av plast i dessa miljöer frigör farliga ämnen som dioxiner, tungmetaller och mikroplaster. Dessa kan orsaka andningsproblem, cancer och skador på nervsystemet. Trots detta fortsätter verksamheten, eftersom det är ett billigt sätt att hantera avfall – och eftersom efterfrågan på billig tofu är stor.

Enligt uppgifter från lokalbefolkningen har många drabbats av sjukdomar sedan plastbränningen började. Barn och gravida kvinnor är särskilt utsatta, eftersom deras kroppar är mer känsliga för gifterna.

Varför skickas plastavfallet till utvecklingsländer?

Trots att många rika länder har strikta regler för plastavfallshantering, exporteras stora mängder till länder som Indonesien, där kontrollen är svag. EU, USA och Japan är bland de största exportörerna. Enligt miljöorganisationer beror detta på att det är billigare att skicka avfallet utomlands än att hantera det på hemmaplan.

Men konsekvenserna drabbar lokalbefolkningen hårt. Indonesien tar emot stora mängder plastavfall från utlandet, och mycket av det hamnar i informella bränningsanläggningar som den i Tropodo. Trots att landets regering har infört förbud mot import av plastavfall fortsätter smuggling och illegal hantering.

Kan problemet lösas?

Experter menar att lösningen kräver både stricta internationella avtal och bättre kontroll på plats. Dessutom behöver alternativa metoder för avfallshantering utvecklas, så att plast inte längre bränns på ett sätt som skadar människor och miljö.

Fram till dess fortsätter byborna i Tropodo att andas in giftig rök varje dag – medan rika länder skickar sitt avfall vidare.

"Det här är inte bara ett miljöproblem, det är en fråga om rättvisa. De som drabbas är ofta de som minst har bidragit till problemet."