Alaskaanska bolag fortsätter samarbeta med ICE trots kritiken

I december 2025 drog sig Prairie Band of Potawatomi ur ett 30-miljoner-dollarkontrakt med amerikanska migrationsmyndigheten ICE och avskedade ledande befattningshavare som förhandlat fram avtalet, efter stark kritik från stammens medlemmar. I januari 2025 sade sig även Oneida Nation of Wisconsin upp kontrakt till ett värde av över 6 miljoner dollar och ersatte chefen för sin affärsgrupp. Mönstret är tydligt: i båda fallen ledde folkligt tryck till att stammarna drog sig ur vad som kallas president Donald Trumps massdeporteringsmaskineri.

Men utvecklingen är inte densamma överallt. I Alaska fortsätter Alaska Native Corporations – företag som tillhör urfolksaktieägare – att ingå kontrakt med ICE, trots att liknande påtryckningar kräver att Bering Straits Native Corporation (BSNC) ska avsluta sitt samarbete med den omstridda myndigheten.

Det är en paradox som sticker i ögonen. ”Urfolsfolk känner till förtryck”, skrev Levi Rickert, medlem i Prairie Band of Potawatomi. ”Vi fördrevs från våra hemland, spärrades in på internatskolor och tvångsförflyttades till reservat. Vi kan – och bör – inte tjäna pengar på andras förtryck.”

Varför lyckades stammens medlemmar tvinga fram förändring i Prairie Band of Potawatomi och Oneida, medan BSNC:s aktieägare inte kan det?

Skillnaden ligger i de berörda företagens juridiska struktur. Prairie Band of Potawatomi och Oneida är stamstyre, vars ledare är ansvariga inför de registrerade medlemmarna. Dessa kan avsätta ledare eller kräva redovisning vid möten. Alaska Native Corporations, däremot, är vinstdrivande bolag som skapades genom Alaska Native Claims Settlement Act 1971. Deras styrelser lyder under fiduciär plikt gentemot aktieägarna, inte gemensamma värderingar. Aktieägare kan underteckna petitioner, men styrelsen har ingen skyldighet att agera.

Denna struktur syns tydligt hos BSNC. Dess dotterbolag Paragon Professional Services har kontrakt med ICE till ett värde av 88 miljoner dollar. Bland annat sköter man verksamhet vid East Montana Detention Center i El Paso och transporter av frihetsberövade migranter mellan städer som Newark, New York, Baltimore och Boston. Över 470 BSNC-aktieägare har undertecknat en petition som kräver att bolaget avslutar samarbetet med ICE. Styrelsen har ännu inte svarat formellt.

Styrelsens ansvar gentemot aktieägare vs. gemensamma värderingar

Ann Tweedy, professor i federal indianrätt vid University of Mississippi, förklarar skillnaden: ”I de lägre 48 delstaterna finns mycket uppmärksamhet kring vilka ekonomiska projekt stammarna engagerar sig i. Det finns mindre avstånd mellan stamstyret och den ekonomiska verksamheten, vilket skapar direkt ansvarstagande. I Alaska har systemet skapat en struktur där bolagsstyrningen är mer avlägsen från aktieägarna än den direkta koppling man ser hos stamstyren.”

Alaska Native Claims Settlement Act hade som uttalat mål att omvandla urfolksstammar till bolagskroppar, enligt Tweedy. ”Tanken att de inte borde agera som stammar är inbyggd i lagen.”

Denna filosofi har visat sig vara den avgörande skillnaden för dem som hoppas att BSNC ska ge vika för folkopinionen. För de flesta publika bolag är huvuduppgiften att generera avkastning till aktieägarna. Men urfolksbolag bär ofta en ytterligare skyldighet – att balansera ekonomisk vinst med kulturella och etiska värderingar.

Frågan kvarstår: kommer BSNC:s styrelse att lyssna på aktieägarnas krav, eller kommer vinstintresset att segra över samvete och gemensamma värderingar?