Hurricane Helene avslöjade bristerna – men gemenskapen räddade beroendevården

Kimberly Treadaway stod inför en svår utmaning inför orkanen Helene. Förutom mat, vatten och oro för sin fem månader gamla son oroade hon sig för sin medicinering. Suboxone är avgörande för hennes återhämtning från opioidberoende – en daglig dos som hindrar abstinens och suget. Utan den riskerar hon återfall.

– Utan min medicin mår jag inte bra, säger hon. Treadaway har varit nykter i nära tio år. För henne och många andra i hennes omgivning handlar överlevnad om mer än bara fysisk säkerhet – det handlar om att upprätthålla rutiner, relationer och tillgång till vård. Hennes partner och flera vänner stod också på Suboxone. Många hade förråd eller planer för att trappa ner om tillgången plötsligt försvann. Abstinensbesvären är inte bara obehagliga – de kan vara direkt farliga.

– Helene gjorde det hela väldigt, väldigt verkligt, säger hon.

Treadaway berättade sin historia på Holler Harm Reduction i Marshall, tillsammans med kollegan Hush Sinn och volontären Oscar Smith. Den gräsrotsorganisationen, ofta bara kallad ”Holler”, arbetar nära människor som använder droger genom att tillhandahålla rena nålar, naloxon och annan utrustning för att förebygga överdoser och infektioner. Treadaway började arbeta där i november 2024, strax efter att Helene dragit fram.

I stormens kölvatten stod Holler och liknande organisationer för en avgörande, om än improviserad, insats. De säkerställde att människor med beroende eller i återhämtning fick den vård och de förnödenheter de behövde. Medan de officiella räddningstjänsterna kämpade med begränsade resurser och logistik, tog gemenskapen ansvar på sätt som myndigheterna inte kunde.

När regn och vind klingade av stod många inför veckor av isolering och trasig infrastruktur. Men något annat tog form. Från västra North Carolina och vidare ut i landet tog sig människor – läkare, sjuksköterskor, volontärer och personer i återhämtning – fram med ATV:er, lastbilar och till fots för att leverera vård och förnödenheter. De gjorde det för att de ansåg det nödvändigt, och i processen visade de hur en framtida krishantering borde utformas – med människors verkliga behov i centrum.

För personer i beroendevård eller aktivt bruk handlar överlevnad om tillgång till vård, rutiner och de människor och system som gör sådan vård möjlig: apotek, kliniker, rehabiliteringscenter, terapeuter och möten enligt tolvstegsprogram. I Appalachia och södra USA är detta redan ett ansträngt nätverk. Under tidigt 2000-tal ledde en våg av receptbelagda opioider, heroin, fentanyl och andra droger till en explosion av beroende och död. Även om insatser för att motverka överdoser har minskat dödstalen sedan 2022, är situationen i glesbygden fortfarande prekär. Många lever långt från vårdinrättningar, och de som har tillgång till behandling brottas ofta med bristande kontinuitet när kriser inträffar.

Holler och andra liknande organisationer fyller därför en avgörande funktion. De arbetar på gräsrotsnivå, där människor redan befinner sig, och bygger upp förtroende genom praktisk hjälp. I efterdyningarna av Helene visade deras arbete hur beroendevård kan organiseras när traditionella system fallerar – och hur gemenskapen kan rädda liv när myndigheterna inte räcker till.