Högsta domstolen har nyligen fattat ett ovanligt beslut i fallet Smith v. Scott, som rör frågan om kvalificerad immunitet. Domstolen beviljade prövningstillstånd, men ogiltigförklarade samtidigt domen och återförvisade målet till USA:s nionde appellationsdomstol för vidare prövning med hänvisning till prejudikatet i Zorn v. Linton.

Tre av domstolens ledamöter – justitieråden Sotomayor, Kagan och Jackson – motsatte sig dock prövningstillståndet. Deras avvikande mening markerar en sällsynt situation där en majoritet av domstolen fattar beslut som motsägs av flera ledamöter.

Beslutet avviker från det normala förfarandet. Fallet Smith hade legat i avvaktan sedan september 2025, medan Zorn v. Linton behandlades och avgjordes i mars 2026. Trots att GVR (grant, vacate, remand) vanligtvis sker snabbt efter prejudikat, tog det här beslutet längre tid och krävde interna överläggningar.

Enligt sedvanlig kritik kritiseras Högsta domstolen ofta för att fatta beslut utan att låta lägre instanser tillämpa nya prejudikat först. I det här fallet är det dock ovanligt att justitieråd motsätter sig en GVR efter att ett prejudikat har fastställts via den så kallade skuggdomen (per curiam-beslut).

En sökning i rättsdatabaser som Westlaw visar att liknande fall där justitieråd motsatt sig en GVR är ytterst ovanliga. Vanligtvis är det tvärtom – ledamöter röstar för att bevilja prövningstillstånd för att motsätta sig en GVR. Endast i undantagsfall har motsvarande situationer uppstått, exempelvis i fallet Roman Catholic Diocese of Albany.

Även om GVR-beslutet i sig inte avgör fallet slutgiltigt, kan frågan återkomma till Högsta domstolen. De tre avvikande ledamöterna ville dock avsluta fallet omgående, vilket kan tolkas som en subtil protest mot sättet prejudikat fastställs via skugddomen.

Även om detta inte är en av dagens mest uppmärksammade nyheter, väcker beslutet frågor om domstolens hantering av prejudikat och beslutsprocesser. Inga avgångar eller andra större konsekvenser föranleds av beslutet.

Källa: Reason