Melissa Barrera har länge kämpat för att återuppbygga sin karriär efter att ha kritiserat Israels agerande i Gaza och blivit avskedad från sin huvudroll i Scream. Hon berättade senare att hon under nästan ett år knappt fick några erbjudanden – och de få hon fick var ofta nedlåtande, som att hon skulle tacka ja till vad som helst på grund av brist på jobb.

Nu har Barrera gjort en stark comeback med Titanique, en musikalisk parodi på Titanic som nyligen flyttat från Off-Broadway till en bredare publik. Föreställningen, som bland annat hyllar Celine Dions ikonstatus, är en fullkomligt tokig föreställning där Dion själv (spelad av Marla Mindelle) påstår sig ha varit ombord på det förlisande skeppet. Här blandas popkulturreferenser, absurda karaktärer och improviserade skämt på ett sätt som påminner om en blandning mellan Drag Race och Scary Movie.

Barrera spelar Rose, den enda karaktären som i någon mån håller sig till verkligheten i denna vansinniga föreställning. Hon agerar som en motvikt till de överdrivna personligheterna runt omkring sig, inklusive sin egen mor (spelad av Jim Parsons), den självupptagna Dion och den narcissistiske Cal (John Riddle). Rollen ger henne möjligheten att både reagera på de galna inslagen och själv vara en del av det absurda – som i den klassiska scenen där Rose hotar att hoppa överbord och Jacks röst (Constantine Rousouli) plötsligt blir Ghostfaces och frågar: "Do you wanna die, Sydney?" tills Rose skriker: "Okay, I get it!"

Föreställningen är delvis improviserad och fylld av skämt som anpassats till de medverkande skådespelarna. Parsons får till exempel en rolig referens till Big Bang Theory, medan Deborah Cox (känd från 90-talets R&B) skämtar om låten "Nobody’s Supposed To Be Here". I en scen där Rose målas som en fransk flicka till låten "Because You Loved Me" får Barrera visa upp sin komiska sida och sin förmåga att fullt ut engagera sig i det absurda.

För Melissa Barrera handlar Titanique inte bara om en rolig musikalisk parodi – det är också ett sätt att återta kontrollen över sin egen berättelse. Genom att spela en karaktär som trots sin omgivning ändå håller fast vid sin mänsklighet, får hon chansen att vända en smärtsam period i sitt liv till något kreativt och befriande. Och publiken belönar henne med stående ovationer.

Källa: AV Club