Jessie Ware tappar glans i nyaste disco-pop-skivan Superbloom

När Jessie Ware i juni 2020 släppte albumet What’s Your Pleasure? stod världen stilla i pandemins grepp. Skivan blev en frälsande blandning av disco och funk, en musikalisk tröst mot isoleringens tomrum. Ware, tidigare känd för sitt sofistikerade, avantgardistiska soul-sound, gjorde här en radikal förvandling. Från lugna, kompakta R&B-stycken till en hedonistisk, klubbvänlig maximalism. Det var hennes första gång som den retroinspirerade sensualiteten nådde äkta inspiration.

Uppföljaren That! Feels! Good! från 2023 gick ännu längre. Ware adderade diva-aktig teatralitet och Studio 54-glamour till sina redan oemotståndliga grooves. Men på Superbloom, hennes senaste skiva, känns magin lite försliten. Trots lysande produktion och en genomgående glittrande atmosfär saknar albumet den fräschör som kännetecknade hennes tidigare verk.

Superbloom lever upp till sitt namn med andfådda bakgrundskörer, funkiga basgångar och en överflödande strålande syntmusik. Ware lockar med sin sensuella röst och skapar en sinnlig upplevelse. Men ibland gränsar hennes fascination för disco till klichéer. Det känns som om hon tömt sitt eget koncept – dansgolvet som en andlig läkande plats – på all inspiration. Denna tendens är inte unik för Ware; många artister som bytt genre mitt i karriären har kämpat med att utveckla sitt nya sound vidare. Men trots sina begränsningar lyckas Ware ändå skapa några lysande ögonblick på Superbloom.

”Ride” är en av höjdpunkterna. Låten blandar saloon-stil med discokulör och använder Ennio Morricones ikoniska tema från Den gode, den onde, den fule som en lyxig, rymdig hook. ”Don’t You Know Who I Am” förmedlar en gripande längtan med en romantisk, förtrollande instrumentation som påminner om Donna Summer och Gloria Gaynor. Men det är ”16 Summers” som verkligen sticker ut – en vemodig ballad tillägnad hennes barn, som klingar som en gripande broadway-nummer klockan elva.

Trots den till synes känslosamma ytan säljer Ware in känslan med äkta inlevelse. Albumet tillkom under svåra omständigheter; flera av hennes vänner och medarbetare har under det senaste året blivit allvarligt sjuka eller avlidit. Att söka glädje och tröst kan vara ett botemedel mot sorg, men att finna tacksamhet i livet kan vara lika kraftfullt. Utöver dessa lysande ögonblick och korta glimtar av discoeufori känns många av låtarna på Superbloom ändå som en upprepning av det redan sagda.