Efter flera månaders jobbsökande minskade jag avsevärt min tid på TikTok och Instagram. LinkedIn blev min främsta plattform, inte för underhållning utan för att hitta möjligheter som kunde leda till en inkomst. För några veckor sedan bestämde jag mig för att ta en paus från sökandet och öppnade istället Threads, i hopp om att hitta något lättare. Det blev inte så.

Istället stötte jag på en platsannons som snabbt blev viral – men av fel anledningar. Företaget, en barnproduktbutik baserad i Charlotte, sökte en heltidsanställd kreativ strateg på distans. Rollen krävde kompetens inom innehåll, varumärke och sociala medier, och annonsen löd: "Du måste vara vass, snabb och förstå vad som får folk att stanna upp och köpa." Inget vanligt brainstormande här, alltså.

Vid första anblicken verkade det som en spännande möjlighet för någon som var redo att arbeta hårt och marknadsföra produkter som mjölkkuddar. Men sedan kom löneförslaget: 55 000 dollar. För en mellannivå- till senior roll inom marknadsföring. Det var en chock. Tråden exploderade av reaktioner.

Vissa kritiserade annonsören – en svart kvinna – för att vara utnyttjande. Andra menade att lönen var rimlig beroende på region. En före detta kollega föreslog att företaget borde omvandla rollen till en deltidstjänst eller konsultuppdrag. Sedan kom skämten, med en ström av hånfulla kommentarer och parodier. En av de mest uppskattade var: "Hej Kongressen, här finns en ledig roll som kreativ strateg sedan ni inte verkar vilja göra ert jobb."

Det var svårt att se en svart kvinna bli utsatt för kritik medan stora företag erbjuder löner som är lägre än vad man kan förhandla på Blocket. Men hon stod på sig. Hon hävdade att hon själv tjänade samma lön efter sin masterexamen och att många skulle tacka ja till tjänsten, med förmåner och utvecklingsmöjligheter. Hennes inkorg var redan full, och alla som inte gillade erbjudandet kunde fortsätta scrolla förbi.

När jag hade slutat skjuta upp saker började jag fundera. Det har gått mer än sex månader sedan jag hade ett heltidsjobb. Borde jag skratta lite mindre och istället skicka mitt CV till den här företagaren? Är det dags att börja överväga jobb som betalar mindre än hälften av vad jag tidigare tjänade? Är det det mitt jobbsökande har kommit till?

För ett år sedan hade jag aldrig ens övervägt ett sådant erbjudande. Jag hade skakat på huvudet, kanske skickat tråden till en gruppchatt och sedan fortsatt. Men någonstans mellan vecka åtta och vecka tjugo av mitt jobbsökande har de tidigare gränserna blivit suddigare. Speciellt när räkningar hopar sig och kylskåpet blir allt tommare. Det är inte alltid en medveten förändring. Man sätter sig inte ner och bestämmer sig för att sänka sina krav. Det händer bara.