Global sjöfartsavtal om nollutsläpp på rätt spår igen – men striden om koldioxidavgift fortsätter

Internationella sjöfartsorganisationen IMO har återigen kommit överens om att anta ett ramverk för att nå nollutsläpp inom global sjöfart. Beslutet fattades under MEPC84-mötet i London förra veckan, trots starkt motstånd från bland annat USA och fossilbränsleproducenter.

Det omstridda ramverket, som syftar till att minska sjöfartens koldioxidutsläpp till noll senast 2050, hade tidigare planerats att antas redan 2025. Men under höstens förhandlingar stoppades processen av USA, som anklagades för att använda ”bully-boy-taktiker” för att blockera avtalet. Därefter krävde flera länder att koldioxidavgiften skulle tas bort eller ersättas med en svagare version.

Under mötet i London lade Liberia, Panama och Argentina fram ett motförslag som i praktiken uteslöt avgiften helt. EU, Brasilien och flera ö-nationer i Stilla havet motsatte sig dock förslaget och menade att ramverket redan var en ”noggrann balans mellan olika intressen”.

Trots oenigheterna lyckades IMO ändå enas om att fortsätta arbetet med ramverket. Det slutgiltiga beslutet skjuts nu fram till december 2026, då organisationen återigen ska försöka anta avtalet.

Varför stoppades ramverket tidigare?

Under MEPC83-mötet i april 2025 hade de flesta länder redan enats om ett ramverk som inkluderade en koldioxidavgift på 380 dollar per ton för fartyg som inte uppnådde utsläppsmålen. Avgiften var tänkt att finansiera en global fond för att stödja utvecklingen av gröna fartyg och bränslen.

Men under oktober 2025 stoppades processen efter att USA och andra länder motsatte sig avgiften. USA anklagades för att ha använt ”aggressiva förhandlingstaktiker” för att tvinga fram en ändring av ramverket. Kritiker menade att förslaget var för ambitiöst och att det skulle skada den globala konkurrenskraften för sjöfarten.

Vilka länder motsätter sig ramverket?

• USA – Har motsatt sig koldioxidavgiften och krävt att ramverket försvagas.
• Ryssland och Saudiarabien – Fossilbränsleproducenter som vill begränsa avgiftens påverkan.
• Liberia och Panama – Representerar en tredjedel av världens kommersiella sjöfart och har drivit på för ett svagare ramverk.
• Kina – Har varit tveksam till avgiften men inte aktivt motarbetat den.

Vad vill förespråkarna av ramverket?

EU, Brasilien och flera små ö-nationer kräver att ramverket antas i sin ursprungliga form, med en koldioxidavgift och ett kreditsystem för att uppmuntra till minskade utsläpp. De menar att sjöfarten står för över 2 procent av världens totala utsläpp och att avgiften är nödvändig för att nå klimatmålen.

Enligt det ursprungliga förslaget skulle fartyg som inte uppnådde utsläppsmålen behöva köpa ”kompensationsenheter” till ett pris av 380 dollar per enhet. Målen var satta till en 4-procentig minskning av utsläppintensiteten 2028, som sedan skulle öka till 30 procent 2035. En övre gräns på 17 procent 2028 och 43 procent 2035 skulle också införas.

Vad händer nu?

IMO kommer att fortsätta förhandlingarna fram till december 2026, då organisationen återigen ska försöka anta ramverket. Om avgiften inte inkluderas riskerar dock ambitionerna att minska rejält, enligt kritiker. Sjöfarten är idag inte täckt av Parisavtalet, vilket gör IMO:s arbete avgörande för att minska utsläppen globalt.

”Ramverket är redan en kompromiss. Att nu ta bort avgiften skulle underminera hela syftet med avtalet.” – EU:s representant vid IMO