Gwendoline Riley utforskar tidens gång i sin nya roman

I Kew Gardens i London står en jättecykas från Östra Kapprovinsen som är över 240 år gammal. Den har tillbringat större delen av sitt liv i en kruka, sedan den fördes hit från Sydafrika med båt. Enligt Kew Gardens webbplats är den därmed "världens äldsta krukväxt". En något ironisk titel för en växt som funnits i 250 miljoner år, men som ändå har formats av sin långa vistelse i det ribbade glashuset, stödd av kryckor som en gammal människa.

I Gwendoline Rileys senaste roman The Palm House möter läsaren en liknande reflektion över tidens gång. Berättaren, författaren Laura Miller, besöker tillsammans med sin vän Edmund Putnam och dennes far det berömda växthuset. Putnam, som ofta känner sig som en levande relik, utbrister under promenaden: "Åh, tiden som flyr!"

Riley är en mästare på metaforer och har en skarp, ibland humoristisk, blick för detaljer. Hon beskriver en mörkgul himmel som "jodfärgad", en misslyckad författares prosa som "en tjuv som smyger på tå", och någon som stirrar på sin telefon som om den vore en diviningstav. Hennes sätt att gestalta karaktärer är träffsäkert: en man som drar tillbaka axlarna "som en liten konståkningsstjärna som stannar inför en kamera".

Dialogerna i hennes böcker är sällan konventionella. De består ofta av korta, avbrutna repliker som avslöjar karaktärernas inre liv. Vignetterna sätts samman utan alltför mycket bindväv, vilket ger en känsla av att livets skelett är synligt, men inte alltid den mjuka vävnaden däremellan.

Ändå är det svårt att kalla Rileys romaner för subtila. De kretsar alla kring samma teman, med berättare som ofta är variationer av samma personlighet. Hennes två första romaner, skrivna när hon var i tjugoårsåldern, utspelade sig i Manchester och handlade om unga kvinnor i barer och dåliga förhållanden. De följande två böckerna flyttade handlingen till USA, men behöll många av de tidigare elementen: brutala fäder och oemotståndligt olyckliga mödrar.

Båda dessa figurer, men framför allt mödrarna, dominerar i First Love (2017) och My Phantoms (2021). Dessa två böcker, som publicerades samtidigt och hyllades av kritiker, kom ut i USA av New York Review Books 2022. First Love är en förödande skildring av Neves äktenskap med en äldre man som förnedrar och förödmjukar henne. Måltiderna vid det trånga köksbordet blir nästan outhärdliga, men Rileys skarpa detaljskärpa och berättarens empatiska hållning lindrar stundtals läsarens obehag. My Phantoms fördjupar sig istället i relationen mellan berättaren Bridget och hennes mor Hen.

"I alla mina böcker hittills finns det en kvinna som granskar sitt liv," sa Riley i en intervju 2017. Den observationen sammanfattar hennes författarskap: en ständig utforskning av minnen, relationer och den oupphörliga förändringen som åldrandet innebär.