Kalifornien upprepar misstaget: Politiker höjer pensionerna trots skakig ekonomi

Kalifornien står inför en ny pensioneringskris när lagstiftare röstar för att höja förmånsbestämda pensioner för statligt anställda. Historien visar att liknande beslut 1999 ledde till massiva obetalda skulder och skärningar i offentliga tjänster. Nu riskerar historien att upprepa sig.

En historia som borde lära oss

Som Mark Twain en gång sa: "Historien upprepar sig aldrig, men den rimmar ofta." Tyvärr verkar Kalifornien just nu på väg att rimma med en av sina största ekonomiska missbedömningar – nämligen hanteringen av statliga pensionssystem.

Två nya lagförslag, som nu rör sig framåt i delstatens lagstiftande församling, riskerar att förvärra den redan ansträngda pensionssituationen. Besluten påminner starkt om det misstag som gjordes för 27 år sedan, då Kalifornien införde generösa pensionsförmåner som senare skulle leda till en ekonomisk katastrof.

1999: En avgörande vändpunkt

År 1999 antogs Senate Bill 400, en lag som kraftigt ökade pensionsförmåner för statligt anställda. Bakgrunden var en stark börs och en välmående California Public Employees' Retirement System (CalPERS), som förvaltade landets största pensionsfond.

Under det föregående decenniet hade CalPERS genomsnittlig avkastning på 13,5 procent per år, med toppar på upp till 20 procent under de två sista åren. Pensionsfonderna var fullt finansierade, med täckningsgrader på 100–139 procent.

Till skillnad från privata 401(k)-planer, där anställda själva bär risken för sina investeringar, är statliga pensionssystem i Kalifornien förmånsbestämda. Det innebär att staten garanterar en fast pension baserad på en formel, oavsett hur marknaden utvecklas. Om aktiemarknaden går bra, klarar sig fonderna. Men om marknaden faller, uppstår underskott som måste täckas av skattebetalarna.

Från CHP till hela Kalifornien

Med en välfylld kassa började CalPERS och fackföreningar lobbya för högre pensionsförmåner. Resultatet blev "3 procent vid 50" för Kalifornien Highway Patrol (CHP). Anställda kunde gå i pension vid 50 års ålder med 90 procent av sin slutlön efter 30 tjänsteår. Förmånen gällde även retroaktivt, vilket i vissa fall ökade pensionerna med 50 procent.

För att undvika att andra yrkesgrupper skulle känna sig förfördelade spred sig reformen snabbt till polis- och brandkårer över hela delstaten. Därefter infördes samma generösa villkor även för andra statliga tjänstemän – med motiveringen att man annars skulle få svårt att rekrytera personal.

Marknaden vände – men pensionerna stod kvar

Det som ingen räknade med var att aktiemarknaden inte skulle fortsätta stiga i evighet. När IT-bubblan sprack år 2000 och den efterföljande finanskrisen slog till, sjönk pensionsfondernas täckningsgrad dramatiskt. Idag ligger CalPERS på endast 79 procents finansiering – en nivå som trots allt anses acceptabel i efterdyningarna av finanskrisen.

Konsekvenserna har varit förödande. Staten har tvingats skära ner på offentliga tjänster och höja skatter för att täcka de växande pensionsskulderna. Varför är Kaliforniens offentliga service så undermålig idag? Pensionskrisen är en av de främsta orsakerna.

"Förespråkarna lovade 1999 att förslaget inte skulle medföra några nya kostnader för skattebetalarna. De hävdade att pensionsfonden skulle växa tillräckligt för att täcka utgifterna. De hade fel – med miljarder dollar. Skattebetalarna kommer att få bära konsekvenserna i decennier framöver."

Los Angeles Times, 2016

Ironiskt nog började Dow Jones Industrial Average falla kraftigt samma år som SB 400 trädde i kraft.

En varning som ignoreras

Trots de tydliga varningstecknen och de ekonomiska bakslagen från förr, verkar Kalifornien nu på väg att upprepa samma misstag. De två nya lagförslagen som rör sig framåt riskerar att ytterligare öka de redan höga pensionsåtagandena.

Om historien lär oss något, är det att optimism på aktiemarknaden inte är en hållbar grund för långsiktiga ekonomiska beslut. Tyvärr verkar dagens beslutsfattare ha glömt det.