Offshore-vindavtalets hemliga villkor avslöjade

När Trump-administrationen i mars 2024 meddelade att den skulle betala TotalEnergies nästan en miljard dollar för att avbryta två offshore-vindprojekt, framställdes det som en fördelaktig affär för båda parter. Enligt administrationen skulle staten ersätta bolaget för alla kostnader det hade haft för att förvärva vindkraftslicenserna, medan TotalEnergies i gengäld skulle "omdirigera" pengarna till utveckling av amerikanska olje- och gasprojekt.

Men nu har villkoren för uppgörelsen blivit offentliga – och det framgår att den amerikanska sidan av avtalet i praktiken var värdelös. Interna dokument från Bureau of Ocean Energy Management visar att TotalEnergies inte behövde göra några nya investeringar för att få ut pengarna.

TotalEnergies kunde redovisa redan gjorda investeringar

I ett pressmeddelande från inrikesdepartementet den 23 mars 2024 stod det att läsa att USA skulle ersätta bolaget dollar-för-dollar upp till det belopp som TotalEnergies hade betalat för vindkraftslicenserna. Men enligt de nu offentliga avtalen kunde TotalEnergies istället skicka in kvitton för olje- och gasinvesteringar som redan hade gjorts – inklusive utgifter från så långt tillbaka som november 2023.

Villkoren krävde att TotalEnergies skulle spendera motsvarande belopp på konventionella energiprojekt inom en specifik tidsram: mellan den 18 november 2025 och den 30 september 2026. Endast faktiska utlägg räknades – inte löften om framtida investeringar. När pengarna hade spenderats kunde bolaget skicka in en tredje parts revision av kvittona till inrikesdepartementet, som sedan skulle avbryta vindkraftslicenserna.

Avtalet var också tydligt med att utgifter för Rio Grande LNG-exportterminalen – ett projekt som TotalEnergies hade fattat slutligt investeringsbeslut om i september 2023 – var godkända kostnader. I slutändan spenderade bolaget hela 928 miljoner dollar på mindre än 21 veckor.

Två projekt avbröts – men till vilket pris?

Den mindre licensen för Carolina Long Bay, belägen öster om Wilmington i North Carolina, avbröts officiellt den 2 april. Licensen Attentive Energy, utanför norra New Jerseys kust, avbröts den 13 april.

Kit Kennedy, ansvarig för energi- och klimatfrågor på Natural Resources Defense Council, kritiserar avtalet hårt. Hon menar att inkluderingen av Rio Grande-projektet gör uppgörelsen till en "favorisering" eller till och med en hemlig överenskommelse.

"Det är ironiskt att ge en miljard dollar till ett utvecklingsbolag när amerikaner har svårt att betala sina elräkningar och kämpa för att klara sig. Den här miljarden kommer från skattebetalarna, och resultatet av dessa avtal kommer att leda till högre elpriser för alla amerikaner."

– Kit Kennedy, Natural Resources Defense Council

TotalEnergies har inte svarat på förfrågningar om avtalet. Inrikesdepartementet har inte kommenterat direkt, men har skickat ett uttalande där det sägs att "som en del av administrationens breda strategi för energisäkerhet och ekonomisk tillväxt har vi säkerställt att amerikanska skattebetare inte bär kostnaden för dessa projekt."

Kritik mot avtalets utformning

Experter pekar på flera problem med uppgörelsen:

  • Inga nya investeringar krävdes: TotalEnergies kunde redovisa redan gjorda utgifter, vilket gjorde att avtalet i praktiken inte stimulerade ny verksamhet.
  • Tidsfristen var långt fram i tiden: Den tillåtna perioden för investeringar sträckte sig från november 2025 till september 2026 – långt efter att avtalet ingicks.
  • Olje- och gasprojekt gynnades direkt: Pengarna gick till redan planerade projekt, vilket kritiker menar underminerar syftet med att främja förnybar energi.
  • Hög kostnad för skattebetare: Beloppet på nästan en miljard dollar motsvarar en betydande summa som kunde ha använts till andra ändamål, såsom subventioner för förnybar energi.

Vad händer nu?

Avtalet har redan genomförts, men kritiken mot dess utformning fortsätter att växa. Miljöorganisationer och energipolitiska experter kräver en granskning av hur liknande uppgörelser kan undvikas i framtiden. Samtidigt kvarstår frågan om huruvida administrationens beslut att avbryta offshore-vindprojekten var motiverat – eller om det var en följd av politiska påtryckningar snarare än ekonomisk eller miljömässig nytta.