KBJ – en domare som skapar merarbete än förändring

En domare som dominerar ordflödet

När Ketanji Brown Jackson, kallad KBJ, tillträdde som domare i USA:s högsta domstol, var förväntningarna höga. Men snart började kritiker att ifrågasätta hennes tillvägagångssätt. En av de mest påtagliga aspekterna av hennes mandat är hennes omfattande och ofta onödiga arbetsinsats. Hon skapar helt enkelt merarbete – för sig själv och för andra.

Mer än dubbelt så många ord som närmaste konkurrent

Under den gångna terminen har KBJ dominerat ordflödet i domstolen på ett sätt som avviker från normen. Enligt analys av Adam Feldman har hon under denna period yttrat över 53 000 ord under muntliga förhandlingar. Närmaste konkurrenter, som domarna Sotomayor och Kagan, nådde endast upp till 35 000 respektive 30 000 ord.

Om man summerar antalet ord som yttrats av chefsdomaren Roberts tillsammans med domarna Thomas och Barrett (cirka 48 000) är det fortfarande mindre än vad KBJ ensam har sagt. Ännu mer talande är att om man summerar orden från domarna Kavanaugh och Gorsuch (52 198) är det fortfarande färre än vad KBJ har yttrat ensam.

Dominans i de längsta förhandlingarna

Feldmans analys visar också att KBJ stod för mer än en fjärdedel av alla ord som yttrades av domarna under de tio längsta förhandlingarna under terminen. Denna dominans är långt ifrån normal. Tidigare har domare som Breyer ibland ställt långa frågor, men det uppfattades ofta som underhållande. Idag väljer många lyssnare att hoppa över ljudupptagningar när KBJ börjar ställa sina frågor – det anses helt enkelt inte vara en effektiv användning av tiden.

De andra domarna har dock inte samma möjlighet att välja. Rapporter från rättsreporterna vittnar om att när KBJ inleder sina långdragna frågeställningar, tar de andra domarna djupa andetag, rullar med ögonen och kopplar från.

Soloavvikande meningar och långsam hantering av akuta ärenden

KBJ har också blivit känd för sina soloavvikande meningar, där hon ofta intar en position så långt till vänster att inte ens domarna Sotomayor och Kagan vill ansluta sig till henne. I ett nyligt fall var hon ensam om att anklaga majoriteten för partiskhet – en anklagelse som fick domaren Alito att snabbt skriva en motivering där han kritiserade hennes uttalande.

Utöver detta har KBJ också fått uppmärksamhet för sin långsamma hantering av akuta ärenden. I fallet Libby v. Fectau tog hon lång tid innan hon ens begärde in ett svar, trots att domstolen senare beviljade akut lindring. Jämför detta med hur snabbt domaren Alito beviljade en administrativ stay och begärde in ett svar i fallet om mifepriston – en tydlig kontrast i effektivitet.

KBJ – en domare som skapar merarbete

Sammanfattningsvis framstår KBJ som en domare som snarare skapar merarbete än att förändra rättsläget eller opinionen. Hennes omfattande frågeställningar och soloavvikande meningar har blivit symboler för en arbetsinsats som många anser vara ineffektiv. Frågan kvarstår: kommer hennes tillvägagångssätt att förändras, eller kommer hon fortsätta att vara den arbetsamma KBJ som dominerar domstolens dagordning?