Nebraska brottas med avgörande fråga: Bränder man startar eller de man bekämpar?

Frivilliga räddade Cozad från omfattande skador

När den snabbt spridande Cottonwood Fire närmade sig Cozad i Nebraska stod brandchef Jason Schneider och hans frivilliga inför en närmast omöjlig uppgift. Brandområdet i Loess Canyons kännetecknas av branta sluttningar, smala dalar och få vägar. Därtill fanns täta bestånd av invasiva östra rödcedrar, som vid förbränning kan sprida glödande kol och till och med explodera.

«Man tror att man har fått elden under kontroll och flyttar norrut, men sedan ser man att den blossar upp igen bakom en», berättade Schneider om branden i mars. Situationen förbättrades dock när hans insatsstyrka samarbetade med South Loup Burn Association, en grupp markägare och ranchägare som också kämpade mot branden. De lärde Schneider och hans frivilliga hur man genomför kontrollerade bränningar – att tända mindre, kontrollerade eldar framför den framryckande branden för att förbruka brännbart material och därmed stoppa den.

Cottonwood Fire, som spred sig över Dawson, Lincoln och Frontier counties, kunde till slut begränsas tack vare denna metod. Enligt National Fire Department Registry är 92 procent av Nebraskas brandkårer helt frivilligbaserade.

Våren – Nebraskas brända säsong

Till skillnad från många andra delar av USA, där brandrisken är som störst på sensommaren och hösten, är våren den farligaste perioden i Nebraska. I år har staten upplevt den värsta brandperioden någonsin. Fram till den 6 maj hade närmare 981 502 tunnland brunnit, vilket drabbade framför allt ranchägare hårt.

Samtidigt har en het debatt blossat upp om en gammal och omstridd metod för landskapsvård: att använda eld för att bekämpa eld. Cottonwood Fire visade på metodens effektivitet, men bara några mil därifrån blossade en ny, våldsam brand upp. Denna gång var det resterna av en tidigare kontrollerad bränning i Nebraska National Forest som, drivna av hårda vindar, utvecklades till Road 203-wildfire. Denna brand förstörde närmare 36 000 tunnland mark.

Förvaltare och forskare förespråkar kontrollerade bränningar

Decennier av bristande brandhantering och klimatförändringar har gjort amerikanska landskap mer brandbenägna än någonsin. I dag tillämpar allt fler brandförvaltare, markägare och myndigheter kontrollerade bränningar för att förebygga de allra värsta bränderna. Enligt National Association of State Foresters och Coalition of Prescribed Fire Councils genomförde exempelvis Mississippi, Alabama, Georgia och South Carolina år 2020 mellan 250 001 och 1 miljon tunnland med kontrollerade bränningar. I Kalifornien, Washington, Oregon och Arizona var motsvarande siffra mellan 50 001 och 250 000 tunnland.

I Mellanvästern har metoden blivit vanlig i stater som Oklahoma, Kansas och Texas, enligt Dirac Twidwell, ekolog vid University of Nebraska-Lincoln. Även i Nebraska, framför allt i de östra och centrala delarna, har intresset ökat. Nebraska Prescribed Fire Council uppskattar att år 2025 blev det år med flest genomförda kontrollerade bränningar på senare tid.

Riskerna med metoden

Trots framgångarna med kontrollerade bränningar kvarstår riskerna. Road 203-wildfire visade hur snabbt en välmenad åtgärd kan eskalera när väderförhållandena svänger. Experter betonar därför vikten av noggrann planering, rätt tidpunkt och tillräckliga resurser för att minimera riskerna.

«Det handlar om att balansera riskerna. Ibland är det farligare att inte bränna än att bränna», säger Twidwell. «Men det kräver både kunskap och mod.»

Framtiden för brandhantering i Nebraska

Med stigande temperaturer och allt torrare förhållanden kommer behovet av effektiva brandbekämpningsstrategier att öka. Kontrollerade bränningar kan vara en del av lösningen, men kräver bredare acceptans och utbildning bland såväl myndigheter som allmänhet. Nebraska står inför en avgörande utmaning: att välja mellan de bränder man själv startar eller de som riskerar att förstöra allt.